Det är på sätt och vis många jubiléer på samma gång. Det är tio år sedan Kjell Eriksson övergav kommissarien Ann Lindell efter lika många böcker, där ”Öppen grav” blev den sista. Det trodde man ju då, många författare gör gärna en dekalog och avslutet var tajmat. Dels slutade Ann Lindell som polis, dels begav Kjell Eriksson själv sig ut i världen, vilket i och för sig resulterade i flera bra böcker det också. Det är också 20 år sedan han inledde sin serie med Lindell och nu utlovar han en trilogi. Härligt, är de övriga lika bra som denna så!
Läsaren möter Ann Lindell som bosatt sig i en fiktiv by på landet i Uppland. Där jobbar hon på ett ostmejeri och sliter med det komplicerade förhållandet till särbon (?) Erland och tonårige sonen Erik. Allt verkar ändå gå sin gilla gång tills skolan brinner en nyårsnatt. Den har tjänat som asylboende och tre människor mister livet. Lindells djupt inrotade instinkter vaknar till liv igen...
Det tycks hela byn också göra och det finns mycket dolt bakom slitna bostadshus och fördragna gardiner. Det som tyckts som en stilla idyll rämnar ordentligt för Lindell som befinner sig nära skeendena men som ickepolis kan hon inte gräva officiellt. Det får däremot forna kollegan Sammy Nilsson göra desto mer. Och hårt prövar privat finner han jobbet nästan som en tillflykt och han delar huvudroll med Lindell här.
Själva Uppland – ända fram till Stockholm och lite längre – sitter också i förarsätet. Kjell Eriksson är en mästare i att skildra människorna långt från storstadens glam och glitter. Han gör aldrig narr av dem, även kufarna och originalen får respekt, även när de ställer till det. Det gäller hazaren Omid själv, som sannerligen inte har så mycket att skratta åt. Bymentaliteten kan man känna igen från lite varstans. När det hettar till så är det i lite större format, vilket inte ska avslöjas här
Kjell Eriksson berättar effektivt, i korta kapitel, men får ändå till många reflektioner under vägen. Det handlar om själva den jordiska existensen, samhället i dag (där han ju efter sina utlandsvistelser har lite perspektiv) och den mänskliga skröpligheten. Lägg till en mild och försonande humor.
Det är alltid extra roligt att läsa en berättelse som utspelar sig i närheten. Här är det bara att åka ut och studera platserna så att säga på plats. Särskilt när det skildras så bra som här.