Svenskarna som stred och dog i sina drömmars land

Niclas Sennerteg har grävt djupt i arkiven för att åstadkomma sin utmärkta bok "Gettysburg" – en respektfull och initierad skildring av svenskarna som deltog i det amerikanska inbördeskriget.

Niclas Sennerteg (född 1967) är journalist och författare. Bland hans tidigare böcker kan man nämna "Allt jag känner är att mina fötter gör ont – förhören med Rudolf Höss" (2020).

Niclas Sennerteg (född 1967) är journalist och författare. Bland hans tidigare böcker kan man nämna "Allt jag känner är att mina fötter gör ont – förhören med Rudolf Höss" (2020).

Foto: Daniel Ekbladh

Recension2025-06-06 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sakprosa

Niclas Sennerteg
Gettysburg – Svenskarna som stred i amerikanska inbördeskriget
Natur & Kultur

Bristen på bollkänsla kan i slutänden leda till en lysande karriär som författare. Niclas Sennerteg har tidigare i mer än tio uppmärksammade böcker skildrat olika krig och potentater som Stalin och Göring. I sin senaste bok skildrar han de skandinaviska immigranternas del i den förödande konflikt som har återverkningar i USA än i dag: det amerikanska inbördeskriget.

Han använder sin förebild Cornelius Ryans metod att samla in ögonvittnens och deltagares egna minnen parade med en gedigen genomgång av kriget mellan "blå och grå" åren 1861–65. Läsaren får en noggrann beskrivning av vad som leder fram till konflikten. Fokus hamnar i huvudsak på slaget vid Gettysburg 1–3 juli år 1863, som kom att bli det största och även det avgörande.

Boken är på 500 välmatade sidor (väger enligt förlaget 832 gram) varav mer än 30 sidor är en uppräkning av de identifierade skandinaver som deltog. Lägg till ett antal sidor med noter. Det finns hur mycket amerikansk litteratur som helst om både kriget och slaget i synnerhet. När det gäller svensk medverkan är det nog strängt taget bara Alf Åberg som i "Svenskarna under stjärnbaneret" (1997) har skrivit om det intressanta ämnet. Niclas Sennerteg har grävt djupt i arkiven. Men det blir ingen torr akademisk redogörelse, tvärtom får han människorna att leva igen när han skildrar deras tankar, förhoppningar och inte minst deras fasor under de fruktansvärda drabbningarna. Han skriver om hur en del av immigranterna känner något slags plikt att ställa upp för det nya fosterlandet. Just någon djup övertygelse att gå i krig för att avskaffa slaveriet eller motsatsen verkar inte ha varit någon större drivkraft. Det dröjde ju också länge officiellt innan det blev den avgörande orsaken. President Lincoln ville främst hålla ihop unionen till att börja med.

En svensk som finns med i boken är Uppsalafödde officeren Knut Oscar Brundin, som bytte till det mer amerikanskklingande namnet Broady. Han överlevde kriget och blev 90 år. Han och de andra skildras respektfullt och initierat i denna utmärkta bok. Den enda bristen i boken är att det inte är några kartor, förutom en schematisk skiss över slagfältet. Det hade gjort läsningen betydligt enklare.