Livat värre i lärdomsstaden tack vare poeter och filosofer

Sakprosa

Fantastiska rebeller: De första romantikerna
Andrea Wulf
Övers. Inger Johansson
Albert Bonniers förlag

Det kan sägas respektlöst: det var utan tvivel kul i den lilla universitetsstaden Jena runt år 1800. Eller allvarlig: den tyska romantikens födelse var en sällsam blandning av intellektuell berusning, erotisk naturkraft och känslan av att äga världen.

Den tysk-brittiska historikern Andrea Wulfs "Fantastiska rebeller" iscensätter det överbegåvade kotteri som samlades i Thüringen i syfte att förändra litteraturen och världen, det slags himlastormande omvälvning som brukar formuleras först i efterhand. En handfull diktare och filosofer samlas här i föreläsningar, samarbete, vänskap, förhållanden och självklart – storartade kulturstrider. I centrum står Goethe, seniorklippan vars fasthet håller samman allt disparat hos Schiller, Schelling och Shlegel, den tidigt döde Novalis, Fichte förstås och så bröderna von Humboldt som förändrar synen på högre utbildning för gott. Fichte överglänser ännu Hegel som filosof, han introducerar jaget som tänkandets centrum innan han börjar tala om den tyska nationens ande. Schiller och Goethe är brödrasjälar, Schlegel är bejublad föreläsare och där emellan blir alla förälskade och är otrogna, inte sällan med varandras hustrur.

Den gamla upplysningen var ett mekaniskt fängelse, känsla och vetande skulle nu förenas, poesin bli jämlik med empirin. Samtidigt var det Napoleonkrig och dysenteri och hastig död. Livets bräcklighet var anpassat till Gud eller dikt, ena dagen förälskad till vanvett, andra dagen på dödsbädden. Napoleon var ideal och fara, de tyska småstaterna kunde öppna för totalt envälde eller vara fristäder.

Individen var allt, samtidigt skulle den frälsa världen – en motsägelse. Hegel såg världsanden i Napoleon, Goethe skrev "Faust" och såg dialektiken mellan känsla och förnuft, och Schiller diktade glädjens ode.

Kvinnorna då? Jo, de är objekt att dyrka och åtrå, men också starka intellektuella, främst den fantastiska Caroline Michaelis-Böhmer-Schlegel-Schelling, vars efternamn visar hennes attraktion. Hon var också centrum för sammankomster och liv där i Jena. En skrivande jämlike, nu frigjord från skuggorna tack vare Andrea Wulf.

En tid och en lust att leva. Här hemma fick Uppsala sina romantiker. Geijer, Atterbom, Hammarsköld, Livjin och alla andra nu glömda.