Världen sedd genom cyklopen

Magnus Utvik är författare och litteraturrecensent i teveprogrammet Godmorgon Sverige. Med sin förra roman Anna, min älskade fick han ett genombrott till en större läsekrets. Han debuterade redan 1989 och skrev därefter några fina diktsamlingar. De tre senaste böckerna är romaner, den nyaste en kort berättelse.

Inte långt in i läsningen av Utviks nya bok kommer jag och tänka på ord som de flesta av oss möter varje år: "Glad sommar!" Vi har en romantisk inställning till sommaren, den ska vara ljus och då är det inte bara sommarnatten vi syftar på.
Det kan läsas som ett krav. Det anger hur det bör vara, omgivningen har förväntningar. Detta finns i många sammanhang - i Utviks nya bok spelar den manliga ordningen roll. Den vill också att efterföljarna ska rätta sig i leden, inte alltid, men ofta nog. 

Pojken med cyklop i boken med samma namn heter Mattias. Han har just fyllt nio år och befinner sig på sitt landställe, nära en sjö, någonstans i Sverige. Här befinner sig också far, mor och två äldre systrar i tidiga tonåren. Det är sommar och Mattias har inte lärt sig att simma ännu. Han kan inte heller segla. Han får en cyklop och en flytväst i födelsedagspresent. Solen lyser men pappans krav ligger som ett regnmoln över pojken.
Utvik fångar ödeskänslan mycket väl. Det handlar om Mattias, han är huvudperson, ändå kommer han aldrig till tals. Han omtalas och det talas över hans huvud. Och han lever bakom cyklopens glas i sin värld, kryper omkring i gräset och tittar på insekterna.

Nej, sommaren är inte enbart en ljus tid. Den kan också bära sorgebesked. I den här berättelsen är det som om varje dag blir mörkare. Och då måste något till slut hända. Det är ofrånkomligt. Trycket blir stort. Lättnaden i det är att det få finns rum för förändring. En ny början.