Sonja Ă€r frĂ„n Jylland och har en bristande kĂ€nsla för riktning. Hennes liv Ă€r tomt och ensamt och en aning grĂ„tt, men hon vill kĂ€mpa â âdu Ă€r en sĂ„dan fighterâ, som hennes mamma sa nĂ€r hon var liten â och var pĂ„ vĂ€gen genom livet försvann upplevelsen av att ha en ryggrad? Eller har den aldrig funnits? Efter att ha passerat fyrtio inser Sonja att livet handlar om vantrivsel, och för att fĂ„ det att lyfta mĂ„ste man Ă„ka tillbaka till dĂ€r man kom ifrĂ„n, korrigera och sedan skrapa ihop sig sjĂ€lv.
Ja, man mĂ„ste, som Doctor Phil har sagt, âget into the driving seat of your life.â
SĂ„ Sonja byter bilskollĂ€rare. Hon gör det lite lömskt, för inte vĂ„gar hon sĂ€ga rakt ut till Jytte att Jytte gör henne orolig nĂ€r hon sĂ€ger till Sonja att hon mĂ„ste âkasta med bilenâ och ta kontrollen pĂ„ ett sĂ€tt som Sonja aldrig har gjort förut.
För det Àr ju skillnad pÄ att ta kontroll och pÄ att vara kontrollerad. Sonja Àr kontrollerad. Ingenting kan gÄ igenom hennes skal. Mest sitter hon och översÀtter Gösta Svenssons svenska kriminalromansuccé till danska. Filar pÄ formuleringar i sin ensamhet. Gör research pÄ mordredskap. Och lÄter livet fungera just sÄ, fast hon försöker, ja hon försöker fÄ det att vibrera och slÀppa, hon gÄr ju pÄ massage hos flummiga Ellen för sin stela nacke.
Det blir Folke, körskolans chef pĂ„ Folkes Trafikskola, som fĂ„r köra med Sonja. Och han har ett sĂ€tt att istĂ€llet fingra pĂ„ hennes yttre skal, nĂ€r han anspelar pĂ„ sexualitet i den stora bilkarossen. LĂ€gger handen över hennes pĂ„ vĂ€xelspaken. Ger henne lĂ„nga kramar efter körningarna â vad Ă€r det med en bilkörning som manar till en sĂ„dan lĂ„ng kram efterĂ„t? tĂ€nker Sonja. Han yttrar ordet âkukâ och âutlösningâ inuti bilen.
Och Sonja vet inte vad som Àr över grÀnsen, för inuti en bil Àr ordningen rubbad, dÀr finns ett annat reglemente, och det som gÀller Àr att inte döda.
Sonja tÀnker mycket pÄ det, att hon mÄste klara sig igenom dagens körning utan att döda.
Romanen om Sonja som Dorthe Nors har skrivit Ă€r ett alldeles lysande vemodigt och humoristiskt portrĂ€tt av en mĂ€nniska som lĂ€ngtar efter att slĂ€ppa taget, och att Ă€lska. Ordet âilskaâ skiljer sig ju bara med en bokstav frĂ„n att âĂ€lskaâ, och det Ă€r ilskan som har gjort Sonja sĂ„ insjuknad i sin ensamhet, detta att man inte fĂ„r visa ilska, man fĂ„r inte bli vred, för dĂ„ förlorar man nĂ„got. âJag Ă€r arg, tĂ€nker Sonja. Jag Ă€r arg, men fĂ„r inte visa min vrede.â
Jag har inte lĂ€st en liknande roman förut. Det Ă€r som om den, samtidigt som den gestaltar denna âinte sĂ„ finjusteradeâ kvinna sĂ„ fruktansvĂ€rt bra, Ă€ven Ă€r en kĂ€nga till en hel bokbranschsamtid som ofta lurar en att tro att en roman antingen mĂ„ste vara en spĂ€nningsroman eller en sjĂ€lvbiografisk roman eller, med bĂ€sta ljudbokstĂ€nk, bĂ€ras upp av en skicklig dramaturgi och en rafflande historia.
Sonja Àr inte rafflande. Hon Àr en grÄ mus. Hon har en historia jag sÀllan har hört. Och romanen om henne utspelar sig i en bil, och pÄ en massagebÀnk, och i hennes alldeles högkÀnsliga, genomströmmande huvud, samt lite i hennes barndom pÄ Jyllands landsbygd.
Allt Àr betydelsefullt i Sonjas huvud, pÄ samma sÀtt som hon tycks liten och betydelselös sÄ Àr allt som sker av sÄ stor vikt för henne, allt gÄr rakt in, som det kanske gör för en lite sÀregen jyllÀndsk jÀnta som blivit vuxen i ett Köpenhamn som slutat vara en succé och nu bara forsar in i hennes ömtÄliga, vilsna skalle.
âBlicken, pilen, filenâ Ă€r en utsökt liten roman, som kĂ€nns större Ă€n de flesta och som brĂ€nner lite i hjĂ€rtat. Ninni Holmqvist har översatt med exakt tontrĂ€ff.
Tack för lÀsupplevelsen!