Ett värdigt 20-årsfirande för Diggiloo

Show

Diggiloo

Fyrishov

Fredag 18 augusti

Sverigesommaren visade sig från sin allra bästa sida när Diggiloo-turnén intog Fyrishov. Solen värmde in i kvällen när den sakta dalade ned mot horisonten och skapade sin alldeles egna scenografi. Inget regn hotade, till skillnad mot förra besöket då det vräkte ned. Bytet från Kap till Fyrishov var bara ett plus tycker jag, bara att hoppas att de boende runt också gillade arrangemanget.

Hela evenemanget var proffsigt och jag märkte inga longörer i maskineriet om kring. Men så har man också kört detta koncept i 20 år och bara i år hade man gjort 23 konserter innan det var dags för Uppsala. Någon kamp om publiken då Maggio & Bryant fyllde Botan samma kväll verkar det inte ha varit, även här var det så gott som fullt.

Någon trötthet hos artisterna efter de avverkade konserterna märktes inte på något sätt. Under nära tre timmar - med paus borträknad - var det fullt ös på scenen med allt det man förväntar sig av Diggiloo: mängder av hits, otaliga klädbyten, roliga infall och skickliga musiker. Enda invändningen här var att det möjligen var lite för mycket av det goda, tolv artister som alla hade varit värda mer tid på egen hand. Veteraner som Andreas Lundstedt, Di Leva, Jessica Andersson Anne-Lie Rydé tillsammans med erfarna Hanna Hedlund, Lisa Stadell, John Lundvik & Bruno Mitsogiannis och med ett antal yngre talanger som ukrainska Maria Sur, Idol-vinnarna Nike Sellmar & Liamoo blir många på en gång.

Lägg till Daniel Norberg som är så multibegåvad och den som fått uppgiften att vara den roliga denna kväll (tillsammans med komiska Hanna Hedlund förvisso). Han lyfte också mycket av showen med sina respektlösa inslag, höga (bokstavligen upphängd i lina under ett nummer) som låga. Han fyllde tidigare medverkande som Per Anderssons skor fullt ut.

Jag tappade räkningen på hur många hits som framfördes, så jag nöjer mig med otaliga. Något som stannade kvar lite extra var Di Leva som blev märkbart rörd över den stora publikresponsen, Maria Sur som kan bli hur stor som helst liksom skickliga Nike Sellmar. Energin hos Andreas Lundstedt, Lisa Stadell och Bruno Mitsogiannis smittade. Liksom överraskningen att en låt av Led Zeppelin letat sig in i repertoaren. Hyllningen till Burt Bacharach satt också fint.

Och så det skickliga kompbandet där det hela tiden spelades med minutiös precision.