Drama
Titel: Grand tour
Visas på: Fyrisbiografen
I rollerna: Gonçalo Waddington, Crista Alfaiate, Cláudio da Silva
Regi: Miguel Gomes
Speltid: 129 min
Betyg: 3
Edward kliver ombord på ett fartyg med en brudbukett och börjar dela ut blommorna till medpassagerarna. Det är på samma gång en bokstavlig och bildlig handling – han vill göra sig kvitt spåren av sin fästmö, som han är på flykt från genom Sydostasien. Halvvägs in i filmen byter vi perspektiv och börjar i stället följa denna fästmö, Molly, som av pur envishet (och jävlighet?) följer honom hack i häl.
Året är 1918 – eller? När tidsstereotypa, studioproducerade bilder i svartvitt bryts av med färgbilder från i dag, helt utan vidare förklaring, blir man först fundersam. Men den flippade formen sätter sig under filmens gång och särskilt i den andra halvan framträder en komisk kvalitet, vilket fungerar som en överbryggande båge mellan de dissonanta bilderna.
Miguel Gomes vann det stora regipriset i Cannes förra året för "Grand tour", och hans särpräglade stil rymmer verkligen mycket – element av gamla Hollywood, referenser till historisk resefilm och en metadiskussion om illusionen av förflutenhet i film. Konstnärligt utsvävande? Absolut. Filmen fungerar nog bäst om man har kännedom om Gomes tidigare verk och referenser, som den tycks gå i dialog med. Samtidigt är tonträffen helt unik och det idiosynkratiska bildberättandet är stundtals förunderligt att försjunka i.