Philip Birk studerar för närvarande till historielärare. Tydligen tar inte studierna hela tiden i anspråk, han har också hunnit med att skriva sin debutbok "Kyldygnet". Den visar på ett gott hantverkskunnande, inte minst borde Birk ha en chans till framtid som manusförfattare i Hollywood. Eller varför inte hos TV4. Romanen innehåller precis vad som efterfrågas i någon av de egenproducerade kriminalserierna: en lite trasig huvudperson med ett dunkelt förflutet, en än mer hemlighetsfull protagonist med smått övernaturliga förmågor, vackra kvinnor, skickligt genomförda brott och lite kulturfernissa på det.
Nej, det är ingen pastisch på typ James Bond. Huvudpersonen Tom Grip är själv ytterst skicklig konsttjuv, men får nu i uppdrag att lösa en annan konstkupp. Under en stöld av Vilhelm Hammershøis berömda målning "Interiør, Strandgade 30", utlånad till Randers Konstmuseum, dödas en vakt. Grip kontaktas av den storgangster som äger den.
Tom Grip får både polis och maffia efter sig. Det är överhuvudtaget gott om gangsterbossar i historien. Här dyker både serber, thailändare och nordiska skurkar upp när Grip far över världen i sin jakt. Det blir också många tillbakablickar till när den tafatte och fattige Grip först träffar sin rike ungdomsvän Jonathan Frost och tillsammans med denne leds in på en framgångsrik brottslig bana som slutar först när Frost dödas i en misslyckad kupp. Eller gör han det? Många av spåren pekar nämligen mot denne, även om Grip inser att det är omöjligt.
Philip Birk har själv sagt att han ville skriva en "story så spännande att mina kompisar, som knappt läser böcker, skulle vilja sträckläsa den". Det lyckas han bra med. I korta effektiva kapitel bygger han upp historien, med cliffhangers som gör att man skjuter upp att släcka sänglampan. Man riktigt ser gestaltningen på bioduken eller skärmen. Det går att börja gissa vem som ska spela huvudrollen. Det är imponerande skickligt gjort av en så ung författare.
Det blir lättsam underhållning av bra märke. Däremot kan jag sakna en fördjupning av karaktärerna och det blir en hel del schabloner när man kommer till främst skurkarna. Har inte serberna gjort sitt snart? Dessutom drar några logiska kullerbyttor ner helheten. Men i tempo och intrig kan Philip Birk sina saker. Kanske kan vara bra för en historielärare.