SĂ„ pass mĂ„nga böcker har skrivits om Adolf Hitler att de kan fylla ett helt bibliotek. Nya friska angreppssĂ€tt behövs för att sĂ€ga nĂ„got nytt. Det lyckas Svante Nordin med i boken âHitlers MĂŒnchenâ, en stad som enligt författaren formade bĂ„de Hitler och nationalsocialismen. SĂ„ sent som pĂ„ 1910-talet var MĂŒnchen en gemytlig, demokratisk och konstĂ€lskande stad fylld av kabarĂ©er och karnevaler. Men den Ă€ndrade karaktĂ€r och blev i stĂ€llet nationalsocialismens födelsestad. Hur gick det till?
Nordins sĂ€tt att lösa mysteriet Ă€r att röra sig mellan omrĂ„den som politik, litteratur, musik och konst för att Ă„skĂ„dliggöra sina teser. Författaren Ă€r brett inlĂ€st, sĂ„vĂ€l pĂ„ den tysk- som engelsksprĂ„kiga litteraturen inom omrĂ„det. Han tar hjĂ€lp av författare och tĂ€nkare som Oswald Spengler, Thomas Mann, Bertolt Brecht och Bertil Malmström som samtliga tillbringade tid i MĂŒnchen under de kritiska Ă„ren, vilket ger framstĂ€llningen djup och nya perspektiv.
Resan pĂ„börjas 25 maj 1913 dĂ„ en barskrapad ung man frĂ„n Wien steg av tĂ„get och bosatte sig i utkanten av konstnĂ€rsdistriktet Schwabing. Men att försörja sig som konstnĂ€r var ingen enkel uppgift och pĂ„ sĂ€tt och vis rĂ€ddades Hitler av första vĂ€rldskrigets utbrott. Snabbt enrollerades han â trots österrikiskt medborgarskap â till andra bayerska infanteriregementet. I kriget fann korpral Hitler nĂ„got han hade saknat: spĂ€nning, kamratskap och â kanske viktigast â mening med tillvaron.
Efter Tysklands sammanbrott Ă„tervĂ€nde han 1918 till MĂŒnchen. Men det var en förĂ€ndrad stad han mötte. MĂŒnchen var nu en hĂ€xkittel med extremistgrupper som bekĂ€mpade varandra och sökte störta sittande regeringar. Den unge Adolf drogs med i motsĂ€ttningarna, om Ă€n pĂ„ ett nĂ„got ovĂ€ntat sĂ€tt. PĂ„ ett filmklipp frĂ„n begravningstĂ„get för den judiska revolutionĂ€ren Kurt Eisner 1919 kan man se Hitler i processionen. PĂ„ filmklippet bĂ€r han tvĂ„ armbindlar. En svart som manifesterade sorg efter den döde, en röd som symboliserade anslutning till den socialistiska revolutionen.
Kort dÀrefter stod han i spetsen för en annan lika radikal gruppering, fast dÀr kommunismen och marxismen nu var huvudfienden.
Steget mellan extremerna var kort 1919 och Nordin skildrar det historiska sammanhanget skickligt. Det första vĂ€rldskriget störtade tre mĂ„ngnationella imperier: det Habsburgska, Osmanska och det Romanovska. DĂ€rtill föll det tyska kejsarriket varvid dessa vĂ€ldiga landomrĂ„den besattes av olika slags armĂ©er, frikĂ„rer, bondemiliser, arbetargarden, ja allsköns grupper med vapen i hand. I och med upplösningen av imperierna skulle nya nationer skapas, men först efter en period av kaos. Den revolutionĂ€ra situation som rĂ„dde i Europa, i Tyskland och i MĂŒnchen gav nationalsocialismen sin karaktĂ€ristiska sammansĂ€ttning dĂ€r ultranationalism, revanschism, socialism, och judehat ingick.
TvĂ„ nya totalitĂ€ra ideologier hade formats i det skedet: fascismen och kommunismen. BĂ€gge gav inspiration till Hitler pĂ„ varsitt sĂ€tt. Den röda terrorn utgjorde ett varnande exempel â men fungerade ocksĂ„ som förebild för det egna skrĂ€ckvĂ€ldet. FrĂ„n fascismen lĂ„nade man agitationsformer, organisation och i viss mĂ„n politik. BĂ„de Mussolini och Hitler omfamnade ett vĂ€nsterradikalt program för ekonomi och nĂ€ringsliv, och ett högerradikalt i flertalet andra frĂ„gor. Men Ă€n större inspiration fanns i den sĂ€reget tyska strömning som kallas âvölkischâ, alltsĂ„ folkligt i betydelsen âkommande frĂ„n djupa genuint tyska ledâ. Nationalsocialismen införlivade denna strömning som opponerat sig mot överklass, borgare, bankirer, judar och allsköns internationella krafter som sökte dominera och hĂ„lla Tyskland och tyskarna nere.
Svante Nordins huvudtes Ă€r att det var i MĂŒnchen, och inte i Wien, som nationalsocialismen uppstod och dĂ€r Hitler stöptes. HĂ€r sög han Ă„t sig grumliga idĂ©er frĂ„n olika tĂ€nkare, gjorde dessa till en vĂ€rldsĂ„skĂ„dning och knöt ihop de ideologier som lĂ„g i tiden: nationalismen och socialismen. Med detta synsĂ€tt gĂ„r Nordin i viss polemik med inte minst Brigitte Hamann som i boken "Hitlers Wien" (1999) ger tiden i Ăsterrike âĂ€ranâ av att ha format idĂ©erna. För lĂ€svĂ€rdet av boken spelar det ingen roll om man hĂ„ller med om Nordins tes eller ej. Storheten i författarens framstĂ€llning Ă€r att man fĂ„r följa med pĂ„ en bildningsresa genom en stad, en epok â och en tragedi i Tysklands historia.