Seymour Levov, kallad Swede (Ewan McGregor själv), har det mesta som utmärker den amerikanska drömmen. Han var mycket duktig idrottare på universitetet, tog över ett framgångsrikt familjeföretag, gifte sig med en skönhetsdrottning (Jennifer Connelly) och fick en underbar dotter, Merry (Dakota Fanning).
Men. Detta är början av 70-talet och Vietnamkriget rasar som mest, det är rasupplopp på många ställen och en inhemsk radikal rörelse emellanåt förfaller till terrorism. Till Swedes fasa dras Merry in i de kretsarna och efter att det lokala posthuset sprängts och en man dör försvinner hon helt. Vad har hänt?
Innan dess har vi fått se ”pastoralen” under många år. Den lilla, som det verkar, mycket lyckliga familjen bor på en ranch med hästar och liknande. Det är inget tvivel om att Swede och Merry står varann nära. De umgås mycket och delar många intressen. För honom kommer det gradvisa avståndstagandet som en chock. Merry avvisar allt som familjen står för och radikaliseras ordentligt. En psykolog som föräldrarna pratar med påstår att det delvis har att göra med att Merry inte kan leva upp till föräldrarnas perfektion.
Man kan ju också se henne som en medveten och djupt engagerad ung kvinna som i frustration och förtvivlan tar till alltför stora medel.
Philip Roth har skrivit boken som filmen bygger på och den är liksom det mesta av det han skrivit svår att överföra till vita duken. Det var ju kanske inte direkt det smartaste valet som regidebutant. Inte minst är ju Roth en av de ivrigaste och bästa samhällskritikerna i litterär form och en del av detta försvinner i McGregors berättelse. Merry blir mest en sjukligt revolterande, förvillad ungdom, mycket bra spelad av Fanning.
I stället har McGregor lagt tyngdpunkten på att skildra en faders villkorslösa kärlek, där han . Som sådan är det en stark och gripande historia, man känner med hela kroppens hans förtvivlan. Till en del blir filmen som en thriller när han följer upp minsta hoppingivande ledtråd för att hitta dottern. Likaså skildrar han sorgen hos Swede mycket bra när denne tidigare märker att dottern försvinner allt längre bort från honom under processen.
På vägen tappar han dock en del. Jennifer Connelly får nöja sig med att bli en självupptagen bitch och det mesta blir staffage bakom Swedes purgatorium. Och den rollen spelar Ewan McGregor med bravur, han har ju regisserat sig själv också.