Det är under tuffa förutsättningar som Uppsalabandet Frantic Sunday ska bränna av sin hundrade spelning på Katalin på lördagskvällen. På tv lockar Champions League-finalen och på stan är Kulturernas Karneval i full gång. Det märks då lokalen knappt är halvfull och på golvet är det minst sagt glest. Kanske är det i väntan på fler åhörare som kvartetten är sena upp på scen, något som dessvärre gör att ytterligare ett par tycks droppa av under tiden. Kontrasten till de 4 000 människor man spelade för på en konsert i Tjeckien i somras är enorm.
Men redan två minuter senare öser det och jag blir nästan blåst av stolen. Sångaren Tomas Karlsson förmedlar en energi som The Hives Howlin’Pelle på uppåttjack utan att kompromissa med kvaliteten på sången. Bandet är tajt, samspelt och proffsigt och kärleksförklaringarna till hemstaden haglar tätt. Det går inte att ta miste på att man är glada över att vara hemma efter vårens Nordamerikaturné.
– Vi har varit i Säffle, vi har varit i San Francisco. Men Uppsala, händerna i luften, för nu är vi hemma! deklarerar Tomas Karlsson innan man kör i gång The city is listening, en av kvällens bästa låtar.
Ola Renman på bas, Henrik Nilsson på trummor och gitarristen Joel Yngvesson ligger inte på latsidan de heller och instrumenten hålls varma även under mellansnacket. Det gör att energinivån hålls på topp från början till slut och Frantic Sunday, som har skapat sig ett namn som ett av Uppsalas starkaste liveakter, levererar sin festivalpop i dess mest smickrande skepnad. Det är medryckande melodier som framförs med starkt och säreget uttryck av kompetenta musiker och låtskrivare. Herregud, vi bjuds ju till och med på stagediving!
Jag skulle så gärna ge en superkaja till Frantic Sunday (för tro mig, de förtjänar den) men även om spelningen i sig inte lämnar något mer att önska så blir konsertupplevelsen i sin helhet påverkad av stämningssänkare som den dåliga uppslutningen, sena starten och countryhitsen som av någon anledning strömmar från högtalarna mellan förband och huvudakt. Med det sagt så är jag fortfarande övertygad om att Frantic Sunday går en ljus framtid till mötes och att bandets okrönta popkungar kommer att göra hemstaden stolt. Nu ska bara resten av Uppsala upptäcka det också.