Allsång med Adams

I en föränderlig värld är det skönt med saker som är som de alltid har varit. Som Bryan Adams, till exempel.
Men han är numera ganska fjärran sin forna status som stadiumvältare med hits lika slittåliga som hans jeans. Ingen svensk arrangör hade hört av sig och velat boka honom förrän i sista sekunden, för det fanns ju en plats ledig mellan spelningen i danska Hillerød och den på Färöarna ... Och han hamnade på Scalateatern, av alla ställen. Men det är helt enligt planen att då och då göra sologig på mindre ställen med endast en akustisk gitarr som sällskap.

Utan att allt för mycket vilja förringa den charmige, mot slutet triumferande kanadensaren känns det som att en varm dag i början av juni inte kunde varit mer perfekt: folk är sådär lagom rosiga av frikostigt uteserveringsliv och EM-feber, och med den kollektiva allsångsnerven "alla" svenskar bär på i spirande form var det en ganska lätt match för den skrovlige mannen med de renrakade hitsen att få bänkraderna att kvida av, företrädesvis nostalgisk, lycka.
Ytterligare pluspoäng rasar in i takt med att Adams på ett imponerande sätt håller en jobbig typ i publiken stången i var och vartannat mellansnack.

Men även solen har sin fläckar, här i form av nötta dängan Summer of '69, som inte blir bättre av att han presenterar den som att den handlar om en sexställning - steget till en ekivok trubadur på Etage en simmig lördag känns inte alls långt, mer som en nätt sidoförflyttning. Att ge sig på bland annat Heat of the night är inte heller något lyckosprång tillbaka, även om det är trevligt att han väljer att inte ikläda den riktigt samma arrangemangsskrud som övriga låtar vilket bidrar till en fungerande, men väl formgjuten helhetskänsla.
Som tur är reder det upp sig via gamla Cuts like a knife, en oväntat pigg The only thing that looks good on me is you och Run to you. Balladmonstret Heaven får min bänkgranne att bete sig nästan otäckt lustfyllt medan jag förmodligen ser otäckt förlägen ut, fast mest beroende på uppdykande minnesfragment av olyckliga tryckare på mellanstadiediskot.
Det kanske är bäst när saker bara är sådär lagom mycket som de alltid har varit.

Allsång med Adams

Det bor en inte så liten trubadur i Bryan Adams. Och en rusig och nostalgisk publik gör sitt till, tycker Jonas Kihlander.