Anna Järvinen bjöd på tango och sig själv

Jag har lidit en del av att tidigare inte kunnat bena ut och definiera Anna Järvinens musik. När hon spelar den klassiska finska tangon Satumaa i extranumret på Katalin faller ett par bitar på plats.
Den vemodigt tunga exaktheten i hennes musik härstammar från födelselandet Finlands musikarv. Hon gör den också så brutalt uppriktig att det låter som om hon sjöng tango på heltid. Den pippinätta handväskan tillsammans och de franska chansoninfluenserna som släppts fram tidigare tillsammans med schlagervurmen (Här är du ett hån hade länge arbetsnamnet ABBA-låten berättar hon) gör nästan kartläggningen komplett.

Med de tre musikerna, med arrangören Mikael Augustsson i spetsen, som skulle kunna vara hämtade från en svartvit film från ett ölkafé i Warszawa på 30-talet, skapas en storslagen luftig helhet.
Storbolagen nobbade Anna Järvinens debutalbum Jag fick feeling. Hon gav ut den på den lilla etiketten Häpna istället. Om det handlade om försäljningssiffror i stället för att ge ut bra musik hade de kanske rätt. Både debuten och årets Man var bland molnen har genererat jublande recensioner. Men publiktätheten på Katalin är uppseendeväckande låg, trots att det är lördagskväll.

Desto mer familjärt blir det. Järvinen mellansnackar som om hon sade allt i förtroende till några vänner och skickar runt ett foto bland publiken på sig själv som tolvåring tillsammans med sin nu bortgågna syster Leena.
Det ger en känsla av extra stor uppriktighet.
- Vi bjuder på oss själva i dag, som hon säger när de spelar en nyskriven och aldrig tidigare spelad ny låt är en gruvlig underdrift.

Anna Järvinen bjöd på tango och sig själv

Andreas Jakobsson såg en familjär konsert med Anna Järvinen på Katalin.