Årets hiphophändelse

Till en början verkade det nästan som att Rock the bells arrangörer var lika skickliga på att improvisera som inledande Supernatural and Scratch. Supernatural rappade utifrån vilka prylar som kastades upp på scenen och gjorde bejublade imitationer av kända rappare som Slick Rick, Busta Rhymes och Notorious B.I.G.

Arrangörerna kontrade med att ha lyckats klämma ihop sex konserter på fyra timmar och tio minuter på programmet. Det blev nödvändigt efter att Mos Def ställt in och hoppat på igen utan att ersättarna The Pharcyde plockades bort. Att sex grupper skulle lyckats avlösa varandra med mellan en och 15 minuters mellanrum var förstås väl mycket att hoppas på. Men att sista akten Nas klev på bara 50 minuter försenad får ändå ses som lyckat.

För att bara vara ersättare var The Pharcyde klädsamt kaxiga. "We started this shit 1991 and are still in charge". Det gäller inte försäljningssiffror, men stämde riktigt bra när det gällde att tända en publik och hotta upp 17 år gamla låtar. De La Soul lyckades sämre med det sistnämnda. Som för att kompensera för sina numera lama gamla alster tog de i allt var rösterna höll för vilket resulterade i ett gytter av halvtunga beats och rap som inte riktigt matchade. Hos den stora publiken som jublade åt allt som hände och breakdansade spontant här och där på Annexets golv gick det dock hem.
Mos Def sjöng en del och lekte med Grandmaster Flash-låten The Message, men gjorde det ändå inte helt lätt för publiken och sig själv. Blytung och komplicerat inlindad rap. Raka motsatsen till hans skådespelarkarriär. Som rappare är han mer långdistanslöpare som tar hem segern i små etapper än en sprinter med explosiva poänger. Trots att Mos Def inte har blivit hiphopens stora räddare som många förutspådde när han först dök upp så gick Uppsala miste om något stort när han ställde in Konserthusspelningen förra året.

Sist ut visade sedan Nas både varför han var Rock the bells stora dragplåster och hur han lyckats hålla sig i hiphopens toppskikt i över 15 år. En osviklig känsla för att balansera det kommersiella med underjord utan att ramla över för mycket åt något håll. Det var stort när han äntrade scenen. Det var stort när han bjöd upp svenska rappare ur publiken. Och trots ljudtrassel och att många favoritlåtar betades av i frustrerande kortversioner så var hans konsert minst halva anledningen till att Rock the bells och inte Jay-Z:s konsert i Globen i somras blev årets stora hiphophändelse på svensk mark.

Untfredag. se: Läs mer om Rock the bells i bloggen Musiktorsken.

Musiktorsken:
http://www.untfredag.se/avd/1,1826; MC=15-TYPE=blogg-bi=81,00.html

Årets hiphophändelse

Nas konsert var den största anledningen att Rock the bells blev årets stora hiphophändelse på svensk mark, enligt Andreas Jakobsson.