Avspänd turnépremiär med Sofia Karlsson

Anspänningen borde vara stor när Sofia Karlsson stiger upp på scenen. Nytt album där hennes egenskrivna sånger ska följa upp de två senaste succéerna och jämföras med storheter som Dan Andersson, Evert Taube och Bellman. Och dessutom turnépremiär.
Förutom en lite samlad inledning och några bortglömda texter märks dock inte premiärnerverna av särskilt mycket. Sofia Karlsson verkar avspänd. Skämtar när det ringer mobiltelefoner i publiken, släpper skivan (bokstavligt) på scenen och "gör vårskrik som Ronja" när den faller till golvet. Till och med när hon glömmer texterna tar hon det så kallt, frågar folk i publiken om de kommer ihåg hur de går, att det nästan verkar uppgjort.

I ett av mellansnacken berättar Sofia Karlsson att hennes mamma undrar vad det egentligen det var de gjorde som tog så lång tid när nya skivan spelades in. Det leder till skratt, men det är faktiskt lätt att undra samma sak. Huvudrollsinnehavarens sång borde i alla fall inte kräva många omtagningar. Låtarna låter nästan exakt lika live som på skivan och sånginsatsen är som alltid när hon står på scenen fläckfri.
Som textförfattare märks det att hon har präglats av Dan Andersson vars dikter hon rimligen har vänt ut och in på vid det här laget. Det stora och vackra i det vardagliga och enkla. Även om miljöerna har förflyttats från finnmarkerna i Dalarna till storstan och hon inte riktigt når upp till samma poetiska kraft som föregångaren så är likheten i estetiken slående.
I rader som "imman på fönstret, den är min och din" från nya skivan ligger det poetiska heller inte långt från de upphöjda förebilderna hon tolkat genom åren. Men när publiken får önska så blir det förstås klassikerna. Flickan och kråkan, Frukostrast på en liten syfabrik på landet och hennes egen favorit Du liv, som knappast någonsin kommer att låta bättre än i Sofia Karlssons tappning.

Avspänd turnépremiär med Sofia Karlsson

Andreas Jakobsson såg en Sofia Karlsson som spelade mycket eget material från nysläppta skivan Söder om kärleken, men som också gav publiken klassikerna de önskade.