Både i orkestern och med Bengt Hallberg som pianosolist medverkade också, med stor framgång, Per V Johansson, kontrabasist från Trio Con X.
Med en mäktigt klingande militärmarsch, Amiral Wilhelm Dyrssen av Emil Dahlström, startade programmet. En norsk brudmarsch av Jan Magne Förde följde, skriven för ett kungligt bröllop för inte så länge sedan. Orkestern visade genast sina kvaliteter och att deras spel skulle fylla kyrkorummet med välljud hade nog alla väntat sig. Bengt Hallberg inledde sin medverkan med tre nummer, Lady be good, I remember April och I fall in love too easily, de två första med stöd av kontrabasen. Publikens entusiasm svarade väl mot det som Uppsalas store jazzpianist kan åstadkomma med sin speciella stil av rytm, precision och sitt speciella handlag med det musikaliska innehållet.
Ett första exempel på samspelet med orkestern gavs i Griegs Springdans - i ett läckert arrangemang signerat Bengt Hallberg med utsökta inlägg av pianist, orkester och kontrabas. Det kom flera arrangemang av samma förnäma slag, bl.a. den berömda andra satsen ur Beethovens sjunde symfoni. Blåsarsinfoniettan framförde också originalkompositioner av vilka en, Spring, skrevs för orkestern av Johan de Meij till förra årets tioårsjubileum, och en tresatsig svit av Gustav Holst. I Spring finns svenska folkvisor inlagda, bl.a. När jag var i mitt adertonte år som sjöngs från kyrkans läktare av sopranen Hanna Ericsson. De Meij känner orkestern till från en tidigare konsert med lyckade arrangemang ur musiken till Chess. Filmmusik av Hans Zimmer och en Slottssvit av Jerker Johansson ingick i programmet, liksom ytterligare ett arrangemang av Bengt Hallberg, Visa från Utanmyra.
Med stående ovationer hälsades så småningom både Blåsarsinfoniettan och den till estraden lyckligen återkomne Bengt Hallberg som också hann framföra Just friends, Dance, dance only with me, Värmlandsvisan och som extranummer Dinah.