Bob Hund ser till att tankarna snurrar

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar ord; men det gör jag, tror jag. Att se Bob Hund är ungefär som att få en pingisboll instucken i örat och höra den studsa runt. Alla geniala formuleringar i texterna, alla slagord i mellansnacken och alla intrikata melodier gör mig förvirrad. Bob Hund ser till att tankarna snurrar ordentligt mycket.

Jag har för kvällen reat ut min själ. Allt skulle bort och Bob Hund köpte den - billigt.
En gång i tiden spelade de överallt och av olika anledningar så lyckades jag alltid missa dem men de har alltid följt med mig (som Bob Hund. Inte Bergman Rock). När de i kväll står på Katalins scen är mina förväntningar skyhöga. Och jag blir inte besviken.

Alla vet sin roll på scenen och Thomas Öberg - är Thomas Öberg, för kvällen iförd banditmask. Efter en minut av står han på en stol, inlindad i mikrofonsladden, efter fem minuter ligger han på scengolvet och några låtar senare står han mitt ute i publikhavet då jag för ett ögonblick vänt bort huvudet. Han behandlar publiken med respekt och de ger honom samma respekt tillbaka.

Bob Hund kastar oss mellan nästan total tystnad ena sekunden för att nästa sekund explodera i ännu ett hav av gitarrkakafoni. När Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem; men det gör jag, tror jag avrundar ordinarie set står jag i 90-talets indie-Sverige igen med ett stort leende på läpparna som suttit där sen första tonen fram till det sista dissonanta ackordet. Alla är nöjda, banditen på scenen är nöjd och publiken svarar med att kräva fler extranummer. Bob Hund sover aldrig och de får gärna vara vakna ett tag till.

Bob Hund ser till att tankarna snurrar

Bob Hund briljerade och förvirrade under sin turnépremiär på Katalin i Uppsala, tycker Fredrik Bergström.