På ett vis var det en dag på jobbet för Paul Carrack när han besökte Uppsala i helgen, det märktes av och till. På ett annat vis får man beundra honom för att han visar en sådan spelglädje fortfarande när han för tusende gången minst spelar i stort sett samma låtar som han alltid brukar. Men så han har också hjälp av ett superbt band av likaledes män i högre medelålder, som på scen mest ger intryck av att vara firmafestens coverband, om det inte hade varit för spelskickligheten.
Det är också samma intryck som Carrack själv mestadels ger. Det brukar sägas att det är en förvånande omständighet att han största framgångar alltid kommit när han ingått i band med andra. När man ser honom på scenen kan man förstås varför. Han är inte den mest karismatiska scenmänniska man kan se. I klädd i en småfånig liten hatt (måhända som lite reklam för hans album A different hat från förra året?) äntrade han podiet och fortsatte sedan med en trevlig, småjovialisk och sympatisk show som spred värme på et lagom välfyllt Katalin men som kanske inte ger några stora poäng i jakten på stjärnstatus.
Men så är det Rösten! Paul Carrack är begåvad med en sådan här stämma som kan framföra vad som helst och det låter riktigt bra. Det visade han genomgående denna sköna lördagskväll där han framförde det mesta av det han är känd för plus några nyskrivna låtar.
Visst märktes det att han sjungit den gamla hiten Tempted (från tiden med Squeeze) några gånger för mycket, men han gjorde den godkänt när han avverkade den som andra låt i en kort version. Hitsen från tiden med Mike & The Mechanics fladdrade förbi liksom ett par låtar han skrev till The Eagles, plus en 60-talshit som When you walk in the room. Han lyckades göra även dem till sina egna och konserten levde på bra, även om han kunde ha kostat på sig mer än ett extranummer. Han spelade förstås mestadels klaviatur själv liksom lite sporadisk gitarr.
Som helhet var det en trevlig konsert med en gudabenådad röst som man inte kan bli mätt på. Paul Carracks inledande låt, It ain’t over till it over, kan stå som motto över hela hans karriär.