Inför en entusiastisk storpublik inledde Kammarmusikföreningen sin vårtermin i måndags. Gäster var de mycket välrenommerade musikerna violinisten Christian Svarfvar och pianisten Mårten Landström. Tre kompositörer, alla födda på 1800-talet och verksamma i Frankrike, stod på programmet.
Först ut kom den sent publicerade Violinsonat i G-dur av Maurice Ravel, en av de framträdande impressionisterna. Andra satsen har beteckningen Blues: Moderato och är en fin travestering av den traditionella musikformen blues, som vi känner den från annat håll. Samspelet var oerhört utstuderat och både melodiska och rytmiska inslag bereddes plats i musikernas tolkning. Den avslutande tredje satsen Perpetuum mobile: Allegro bjöd på hisnande passager, virtuost hanterade. Ytterligare en av Ravels skapelser, Jeu d'eau för solopiano från 1901, gav Mårten tillfälle att briljera i den genre som impressionisterna lämnade efter sig: mycket svårspelade partitur med "glitter och stänk", speciellt om vatten har varit en av deras inspirationskällor.
Prov på Camille Saint-Saëns' kreationer gavs i den välkända Introduktion och Rondo Capriccioso op 28 från 1863 som lär ha skrivits för violinvirtuosen Pablo Sarasate. Christian spelade även han virtuost på sin fiol av märket Stradivarius från 1709. Ljudet från en sådan klenod är möjligen ibland alltför dämpat vid sidan av en konsertflygel.
Den tredje tonsättaren César Franck föddes i Belgien men var även han verksam i Frankrike. Hans fyrsatsiga Violinsonat i A-dur stod som sista nummer på programmet - ytterligare en från konsertsammanhang välkänd komposition. Omväxlande mycket snabba och långsammare lyriska avsnitt gör sonaten mycket njutbar trots att det melodiska inslaget återkommer i hela sonaten, som i en variationssats. Musikerna underströk denna karaktär genom stundtals grandiosa stråkdrag och pampiga pianofraser. Publiken ville höra mer och fick som ett passande extranummer Debussys lilla poem Beau soir i en ljuv bearbetning för violin och piano av Jascha Heifetz.