Dynamiskt i Örbyhus

Björn G Stenberg hörde skicklige men för kvällen lite ojämne franske pianisten Pascal Amoyel göra en stämningsfull konsert i Örbyhus Slott.

Foto: Fotograf saknas!

Konsert2013-07-10 10:44
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är alltid en speciell upplevelse att höra musik i Orangeriet på Örbyhus Slott. De vackra omgivningarna förstärker känslan och medan man njuter av konserten kan man titta på träd som lika gamla som den klassiska musik man hör.

Jag vet inte riktigt hur lång tid en ek tar för att växa upp men troligen var åtminstone någon av de som stod utanför konsertlokalen på plats när kompositörerna till tisdagskvällens begivenhet föddes. Charles-Henri Alkan, Franz Liszt, Richard Wagner och Frederic Chopin är alla födda åren 1810 till 1813, så det var ett jämngammalt gäng som fått släppa till sin musik vilket också gav ett extra perspektiv till musiken.

Pianisten Pascal Amoyel har besökt Örbyhus tidigare och drog fullt hus denna gång. Hans dynamiska och kraftfulla spelstil – emellanåt nästan attackerade han flygeln – fyllde det luftiga Orangeriet ända upp. Som någon sade: ”det där var väl så nära hårdrock som en klassisk konsert kan bli”.

Från en lite knackig inledning med Alkans Barcarolle som inte riktigt hamnade rätt lyfte det när han kom till fyra av Chopins polonaiser. Där togs alla de tvära kasten och stora klangskillnaderna väl till vara till ett musikaliskt fyrverkeri. Amoyel fick ju också priset Grand Prix du Disque av Chopinsällskapet för ett par år sedan. Under Amoyels framträdande kunde man riktigt se framför sig hur Chopin improviserade sig fram till dessa pärlor till verk.

I Liszts La Vallée d’Obermann togs tempot ned till förmån för en mer innerlig upplevelse. Det vackra stycket fick dock konkurrens av Liszts pianoversion av Richard Wagners La mort d’Isolde, ett så melodiskt fullgånget och vackert stycke att det grep tag om hjärtat direkt. I följande, Liszts Funérailles, blev effekten extra stark då klockspelet i kyrktornet startade en bit in i stycket.

Pascal Amoyel var lite ojämn under kvällen, möjligen beroende på hans något stressade schema innan han anlände till Örbyhus, men helheten var tillräckligt bra och med tolkningarna av främst La mort d’Isolde och La Vallée d’Obermann blev det en lyckad konsert på alltid trivsamma Örbyhus orangeri.

Fakta

Konsert

Pascal Amoyel, Örbyhus Slotts oragengeri, tisdag

Bäst: Wagner/Liszts La mort d’Isolde

Sämst: Att Amoyel inte pratade alls mellan verken