Redan från klockan 19 har det börjat samlats grupper av människor, mest unga tjejer, nedanför scenen i Svandammshallarna. De sitter på golvet och väntar på kvällens huvudperson. Det var ett tag sedan han var här, Oskar Linnros, och sist jag såg honom var på ett fullsmockat Katalin.
När han så kliver på, den eftertraktade låtskrivaren och artisten från Sundbyberg, är han ruggigt taggad. ”Det här kommer att bli så fett” lovar han och publiken skriker. Och det är i sin kontakt med publiken som Oskar Linnros verkligen utmärker sig i kväll. Han är expert på att känna av stämningen, anpassa framträdandet efter temperaturen nere på golvet. Intron dras ut på, bandet får gott om tid och Linnros känns väldigt trygg i sitt framträdande.
De tempoväxlingar som är ett av Oskar Linnros kännetecken känns klockrena under den första raden låtar som avverkas – vare sig melodi eller text slarvas bort utan får istället sjunka in och ge avtryck i de långsammare partierna (som även används väl för att publiken ska kunna sjunga med), för att sedan stegras och växa till någon form av musikaliskt klimax. Kanske börjar det med en basgång som byggs på och byggs på tills vi är mitt uppe i toppen av refrängen. Att plocka isär låtarna i bitar för att sedan låta dem falla på plats igen är ett mycket begåvat arrangemang, speciellt med låtar som är så talangfullt sammansatta som dessa. Däremot så blir det lite mycket av det goda och de skiftningar i tempo som kändes så rätt inledningsvis gör att helheten blir lite för hackig. Ibland vill man bara få bli hållen i handen genom en hel låt och få rida på de där topparna lite längre.
En liten brasklapp måste dock utdelas, inte till Oskar Linnros utan till delar av publiken. Det är svårt att nå upp till den där eftersträvansvärda magin som en riktigt bra konsert kan uppbringa när människor står och tjoar och skriker till varandra under mellansnack. Eller ännu värre under de nakna och nedskalade versionerna som kvällen artist gör så nedrans bra. Det bidrar till att kvällens konsert blir upptempolåtarnas, för som tur är bemästrar Oskar Linnros även dem till fullo.
Bäst under kvällen är de låtar där publikens och artistens driv håller jämt tempo rakt igenom, så som under Från balkongen (från senaste albumet Klappar och slag), Från och med du (Vilja bli) och så klart extranumret Genom eld, även det från debutalbumet. Från Katalin minns jag framför allt en bejublad version av Veronica Maggio-hiten 17 år, och Uppsalalåten spelas även i kväll till allas stora glädje och förtjusning. Publikfrieri? Absolut. Helt rätt? Definitivt och jag köper det rakt av den här gången med.