En duo värd att vänta på

Enligt programmet tog publiktrycket på Knut Reiersrud och Iver Kleives kyrkokonserter i Norge i början av 90-talet ibland kaosartade proportioner.
Vad det gäller den saken är det ingen fara när duon intar Uppsala domkyrka. Ganska glest mellan bänkraderna. Men då får man ta i beaktande att den här kyrkan sväljer betydligt större publik än småkyrkor på den norska landsbygden.
Knut Reierserud och Iver Kleives storhet känns dock av när konserten på klassiskt rockstjärnemanér blir försenat i en halvtimme. Det visar sig dock bero på att en konstutställning i kyrkan tidigare på dagen dragit ut på tiden.
Den som väntar på något gott?tycks också publiken tänka som inväntar i så munter tillstånd det bara går i ett andaktsfullt kyrkorum med pelare som sträcker sig halvvägs till himlen.
Och när det sätter igång visar det sig ha varit värt att vänta på. Inledningen med ringande kyrkklockor, ljusspel, en rödlysande ljuskrona och Knut Reiersrud som långsamt går upp och hänger på sig sin elgitarr skulle kunna vara början på en konsert med Meat Loaf eller något skräckrockband.
Åtminstone skulle de ovanstående garanterat vara avundsjuka på den mäktiga inramningen.
Så vidare sensationell är dock inte musiken när den väl sätter igång. Ingen norsk kyrkbrännarmetal som bjudits in i det heliga rummet. Norsk folkmusik blandas med typisk orgelmusik och grytbitar av bluegrass och blues.
En höjdpunkt blir när Knut Reiersrud en bit in på konserten ensam tolkar en norsk folksång som genom det pålagda ekot och kyrkans eko mångdubblas till ett hav av gitarrer. För ett ögonblick inbillar jag mig till och med att jag hör sångröster.
De lugna och välsynkade partierna är inte särskilt spännande men många gånger, som i tolkningen av Louise Armstrongs What a Wonderful World, avslappnande och oerhört vackra. Och när dialogen mellan Iver Kleives orgel och Knut Reiersruds gitarr är lagom bråkig och rivig, är det i alla fall sensationellt bra.

En duo värd att vänta på

Sedan början av 90-talet har gitarristen Knut Reiersrud och organisten Iver Kleives kyrkokonserter gjort succé i både Norge och Danmark. Enligt Andreas Jakobsson skulle den mäktiga inramningen på Blå koral gjort till och med Meat Loaf avundsjuk.