När landets ögon och öron var riktade mot televisionens Melodifestival i Tel Aviv pågick en nästan motsatt kulturaktivitet i närområdet. Årets ”husockupant” i Uppsalas konserthus hade fått fria händer och möblerat om i restaurangen, eller Sal D som den heter i konsertsammanhang. Dit hade han inbjudit ett stort antal av sina musikervänner som sömlöst gled in och ut ur varandras framträdanden.
Det kändes som att vara på en stor privat fest där sakerna hände spontant, även om jag förstår att Loney Dear ägnade mycket kraft åt att få det späckade schemat under sju timmar att klaffa. Att man flyttat entrén så att publiken gick in genom uteserveringen bidrog till den informella och avslappnade atmosfären. Det första som hände när undertecknad klev in vara att Sofia Jernberg sjönglät något som lät som en blandning av tibetansk strupsång, kulning från Dalarna och något obestämt annat. Hur som helst förstod jag att jag hamnat i något alldeles speciellt.
Det förstärktes förstås av höra Dimitrij Sjostakovitjs ”Violinkonsert” framföras av utmärkta Josefin Runsteen backad av Per Texas Johanssons basklarinett, Johan Lindströms piano och steelguitar samt Oscar Svenningsson på tramporgel. Eller ett musikstycke för marimba, metronom och pingisbord(!). Fascinerande!
Det kändes nästan nödvändigt att höra snart 80-åriga orgelns Grand old Dame, Merit Hemmingsson på en liten men effektiv orgel tillsammans med trummisen Olof Åhlén framföra folkmusik i hennes speciella tappning. Intensivt och energiladdat. Hon förstärkte med Jennie Abrahamsson och Linnea Olsson på sång.
Dessa två återkom med ett set med Abrahamssons underbara röst i fokus. Hur bra är hon? Kunde ha lyssnat hur länge som helst. Olssons cello förstärkte skönheten i den fragila musiken.
Emil Svanängen själv visade varför han kunde samla alla dessa fina musiker när han gjorde några egna sånger. Hans röst, svagt påminnande om Antony Hegarty i visas partier har en säregen men härlig klang.
Jag såg av olika skäl drygt halva ”Loneyfest” men det kändes som att ha varit på hur mycket som helst. Bara att Rebecka Törnqvist nästan som en bonus klev upp på scenen och gjorde några av sina senaste låtar kunde ha varit en egen konsert. Och då var hon bara en liten del av allt detta som hände.
Gör gärna om detta snarast!