En Uggla i skaplig form intog Konserthuset

Några låtar in i spelningen tar Magnus Uggla till orda för första gången.
- Det finns två anledningar till att det här kanske inte kommer att bli en så bra kväll, säger han och höjer sin högra hand medan lika delar nervöst mummel som förväntansfullt fniss hoppar hage mellan bänkraderna.
Det första beror på själva huset, som enligt Uggla andas så mycket finkultur "att man kvävs". Det andra är för att det är en måndag.
Han glömde det tredje: att spelningen dittills varit mer stelfrusen än en student som ramlat ned i asptrappan en drängpackad decemberkväll.
Men det blev bättre. Mycket bättre.

Har man varit med så länge som Uggla vet man hur man lägger upp en konsert där så många som möjligt blir nöjda. Även också han själv, i en intervju nyligen uttryckte han inte någon oerhörd glädje över att dras med en del gammalt låtbagage. Lösningen är smart: ett karaokeliknande avsnitt i mitten där publiken får skrika önskningar och Uggla backas av akustisk gitarr och en beundransvärt textkunnig publik. Men det är han själv som hittar på att Dansar aldrig nykter minsann ska luftas så att han kan passa på att en gång för alla kommendera upp den mestadels sittande publiken.
Efter allsångsmomentet blir det lite bättre drag, trots några farthinder i form av gamla Centrumhets och Raggarna som inte fungerar alls och bagateller som Efterfest, För kung och fosterland och Hotta brudar - låtar som verkligen kräver att man har barnasinnet kvar, eller ett par öl innanför skinnvästen. Helst både och.

Ordningen återställs med en rusig Varning på stan innan Kung för en dag bereder väg för Pärlor åt svin, som nästan borde skämmas i sällskap med den stolta klassikern Vittring.
En Uggla i skaplig form var nog vad Konserthuset behövde. För det lär nog dröja innan någon av samma häcklarkaliber kliver in i huvudsalen och skriker "Jamen ta i då, ni är väl inte Orphei Drängar heller, det ska inte låta fint!"
Fast allra bäst lät han själv i den nedtonade, ohämmat nostalgiska Du och jag mot hela världen med den kulturskyddsvärdiga strofen "vi värmde upp med Slade och silverrom".

En Uggla i skaplig form intog Konserthuset

Ett konserthus är nog inte ordentligt invigt innan det givit en krullig 53-årig artist och häcklare i skaplig form fria tyglar, tycker Jonas Kihlander.