En värdig mästare

Liksom svensk folkmusik är den turkiska diton musik som ofta kan tyckas gå i rundgång. Samma mönster upprepas ofta så länge att det kan kännas som en evighet. Det gör att musikerna med ganska små medel kan skaka om publiken.
Inledande Erdal Erzincan vågar sig till och med på trick som att på hårdrocksmanér spela med båda händerna på instrumenthalsen, vilket belönas med entusiastiska applåder från den ganska blygsamt tilltagna publiken. Stora salen är fylld till ungefär en tredjedel.

När Arif Sag löser av möts han ändå av ett jubel värdigt en av den nutida turkiska folkmusikens stora namn. Folk busvisslar, står upp och applåderar och någon ropar något som får stora delar av publiken att skratta. Allt möts av en värdig tystnad från Arif Sag själv, som utan att röra en min sätter sig ner och börjar spela. Han visar också snabbt varför han tillhör de stora inom Asik-traditionen. Det är svårt att ens tänka sig en rappare klang i baglaman eller större auktoritet i sången.
Om man mätte artisters storhet i hur många som anser att konserten är tillräckligt viktig för att fånga på film skulle Arif Sag troligen slå åtminstone Uppsalarekord. Stundtals känns det som att varannan person filmar med sina mobiltelefoner. När det här skrivs har dock ingen av snuttarna hunnit komma ut på Youtube än.

Efter pausen spelar Arif Sag och Erdal Erzincan tillsammans förstärkta av Ertan Tekin. Det som förloras i nerv jämfört med Arif Sags solodel vägs upp av dynamiken. Arif Sags och Erdal Ezincans röster bråkar snyggt med varandra och Ertan Tekin breder ut vackert mönstrade ljudmattor i bakgrunden med hjälp av diverse flöjtinstrument.
Intensiteten och skärpan höjs lite i taget, men den avslutande låten känns ändå oväntat ösig och publikresponsen låter inte vänta på sig. Folk står upp. Två män brister ut i dans mellan bänkraderna. I extranumret blir publikglädjen så intensiv att en man med beige kostym verkar tro att scenen ska stormas och känner sig tvungen att agera scenvakt. Arif Sags ansiktsuttryck förblir dock bistert konserten igenom.

En värdig mästare

Andreas Jakobsson har svårt att tänka sig en rappare klang i baglaman eller större auktoritet i sången än när Arif Sag är på scenen.