Ett Ebba Grön för 2000-talet

Andreas Jakobsson missade gärna Rapport för att se Florence Valentin.

Förutom att vara sångare i Florence Valentin är Love Antell gitarrist i Perssons Pack och konstnär.

Förutom att vara sångare i Florence Valentin är Love Antell gitarrist i Perssons Pack och konstnär.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Konsert2009-11-27 13:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många har anklagat Florence Valentin för att kopiera det skotska succébandet Glasvegas. Det känns lite orättvist, inte minst för att svenskarna hade gett ut skivor i fyra år innan skottarna albumdebuterade och låter ungefär lika nu som när de började, bara bättre.

En jämförelse banden emellan är dock relevant. Socialrealismen och den atmosfäriska rockmusiken finns hos båda. Men Love Antell och hans manskap ligger snarare närmare att vara ett Ebba Grön för 2000-talet. Samma hårda samhällskritik, samma kompromisslöshet och samtidigt samma känsla för popiga melodier. Även om de senare inte är i närheten av samma genomslagskraft. Ett Imperiet för 2000-talet kan också gå, särskilt när de gör en cover på låten 1987.

- Jag tror att ni som har letat er hit tänkte, nu skiter jag i Rapport i kväll, säger Love Antell i början av konserten.
Och man skulle nästan kunna se Florence Valentin som en alternativ media. Inte konspirationsteoretisk, men mer vänsterfärgad. På skiva ger samplat missbrukarprat dokumentärkänslan. På scen står Love Antells mellansnack för samma sak. Han uppmanar publiken att rösta bort Sverigedemokraterna från en riksdagsplats och kritiserar artister som bara tänker på pengar när de gör tråkiga julshower.

Men mest handlar det förstås om musiken och det var länge sedan låtar om parkbänksmissbrukare, kastade gatstenar och socialkontor svängde så mycket. Ungefär tre decennier sedan. Thåströms tidiga låtskrivarår och The Clash före reggae och hiphopinfluenserna. Den missade Rapportsändningen känns försumbar.
Florence Valentin
Katalin, Uppsala, torsdag