Med natten som inspirationskälla skapade Uppsalas Kammarsolister en romantisk afton på torsdagskvällen. Den välkända ensemblen är ständigt uppmärksammad för dess stiltrogenhet, ett begrepp vilket de lever upp till även denna gång. Gästande denna kväll var cellisten Elemér Lavotha och Per-Arne Whalgren som reciterade. Kvällen inledes med den italienska kompositören Luigi Boccherinis Musica notturna della strade di Madrid, stråkkvintett nr 6 i C-dur. Det lugna och harmoniska verket fick en långrandig början men eskalerade dock till ett väldigt vackert avslut.
Därefter följde uruppförandet av Sally Beamishs Epilogu”, en stråkkvintett beställd av Uppsala Kammarsolister 2011, inspirerad av dennes hembygd i Storbritannien och tillägnad hennes familj. Den etablerade kompositören, med en lång rad stora verk bakom sig främst inom symfonier och orkestermusik, lämnade inte sina lyssnare besvikna.
Epilogue är präglat av en drömlik spänning som förstärktes av den första och andra violinens dämpade ljud i inledningen. De många solosektionerna betonade det romantiska inflytandet och försatte sina lyssnare i ett drömlikt tillstånd. Verket blev i slutändan väl mottaget av publiken som hyllade med stående ovationer.
Den lugna och harmoniska natten kom dock till ett abrupt slut i samband med det sista stycket för kvällen, Arnold Schönbergs Verklärte Nacht, skriven 1899. Inspirerad av Richard Dehmels dikt med samma namn, som berättar en annorlunda historia om ett kärlekspar, bringade verket stundvis rysningar av både obehag och vällust. Kontrasterande gentemot de andra verken under kvällen var Verklärte Nacht genomgående dramatisk och färgstark och gav ett bra avslut på kvällen.
Sammanfattningsvis så gjorde Kammarsolisterna en fängslande och betagande afton som lämnade en känsla av mersmak av såväl det romantiska som Sally Beamish kompositioner.