Det pågår något av en minifestival i staden, Uppsala Kammarmusikdagar. Uppsala Kammarsolister spelar i dagarna tre i omväxlande Anatomiska teatern i Museum Gustavianum och Helga Trefaldighets kyrka. Det hela invigdes på fredagen med Klara Hellgrens framträdande i den anrika teatern med lika anrika Johann Sebastian Bachs fina Partita i d-moll, för soloviolin.
Det går förstås inte att överskatta fader Bachs betydelse i musikhistorien, han står där som en av titanerna. Bredden är oerhörd och hans insats när det gäller harmonik och annat lever starkt.
Ibland kan man glömma då att det förstås var kombinationen med att han kunde skriva så himmelskt vacker musik som gjorde att hans genomslag blev så totalt. Inte minst tillhör hans partitor för soloviolin den kategorin.
Partitan i d moll tillhör de mest populära och finns i massor av inspelningar. Den lockar självklart med all sin variation, från de långsamma, nästan smärtsamt sköna, melodierna över till kaskaderna av toner i de snabba. Emellanåt kan man tycka sig höra en hel stråkkvartett när stämföringarna är som flest och stråken går som en skyttel i den harmoniska vävstolen.
Partitan i d moll liksom övriga kräver mycket av utövaren, av både fysik och närvaro i stycket. Klara Hellgren har bevisat många gånger förr vilken duktig violinist hon är och gjorde det igen. Det svajade något i starten, men när hon väl värmt upp var det en högklassig tolkning som framfördes.
Det var en minst sagt annorlunda konsertupplevelse att befinna sig på de högt belägna ståplatserna i Anatomiska teatern och titta ned i håret på violinisten. Samtidigt gav det en annan ingång till musiken och akustiken är alldeles utmärkt på stället.
Den annorlunda utformningen tillförde också en hel del till upplevelsen. Det var något särskilt i känslan att höra verket i en byggnad som stod där redan på Bachs tid. Han hade säkert tycket om både lokal och framförande. Synd bara att det var så kort, en halv timme. Det hade suttit fint med ett litet extranummer efter de entusiastiska applåderna. Men jag kan förstå att hon gett så mycket under framförandet at det inte lät sig göras. Det skulle ju också vara en lunchkonsert.
Fortsättning på Kammarmusikfestivalen sker på kvällarna i Trefaldighetskyrkan och lördag och söndag lunch i Anatomiska teatern.