Konserthuset, Musik i Uppland och Musikens Hus Vänner i skön förening har bjudit på ett stort antal fina lördagseftermiddagar. Skickliga och inte minst mångsidiga Trio X är konstanten. Sedan har de bjudit in en gäst som i sin tur bjudit in en gäst. Liksom när det gäller OD:s Caprice är tjusningen i mycket att inte veta vilka som kommer. Hemligheten verkar sitta djupare än hos Svenska Akademins ledamöter märkte jag då jag försökte locka ut det från en av orkesterns närstående. Men Icke.. .
Innan det hela drog igång kunde man gissa lite själv med utgångspunkt från hur det såg ut på scenen: två mikrofoner placerade som för att sjunga i, en saxofonmikrofon vid vilken det dessutom stod en mystisk skapelse som liknande två saxofoner i parningsdans, hmm, man behövde inte vara klärvoajant för att lista ut att det förmodligen rörde sihg om just två sångare och en saxofonist. Men vilka?
Fast en överraskning blev det förstås ändå. Först ut var trotjänaren Tomas Arnesen som i många konstellationer - inte minst i Good Morning Blues – och på egen hand visat vilken suverän gitarrist han är. Det fick han visa fullt ut här, främst i ett par sköna bluesstänkare. Även om han inte är någon fantastisk sångare har han känslan som mer än väl kompenserar.
Första gästen utifrån visade sig vara Jonas Kullhammar, en av landets bästa saxofonister. Förutom förstås fingerfärdigt bruk av tenorsaxofonen spelade han på ”Britta”, namnet på den sammanslagna varianten av altsax och sopransax som stod där. Ett säreget instrument som alltså gav två toner samtidigt. Roligt att höra, liksom den bas-sax vid namn ”Berta” som han plockade fram senare. Han visade sig också vara en rolig presentatör.
Han hade bjudit in ”en kompis”, färska sångerskan och kompositören Ingrid Malmén som annars finn si gruppen Ingo – som debuterade tidigare under året med ett bra album. Hon sjöng uttrycksfullt om svåra relationer, som en jazzens Melissa Horn. Uttrycket var yvigt och bröt av härligt friskt mot den annars ofta polerade Carte Blanche.
Sist ska verkligen inte glömmas bort att hylla Trio X. Pianisten Lennart Simonsson är också en skicklig konferencier som skapar trivsamheten och musiken han framför med sina vapendragare basisten Per V Johansson och trummisen Jocke Ekberg är väl värd besöker bara det.
I vår flyttar det populära evenemanget till söndagar i stället. Får se om det blir lika bra, lördagarna har känts perfekta.