För lite glöd

Mer än fyra decennier har gått sedan Uppsalagruppen Good Morning Blues startade och för många är det en årlig tradition att se hemmasönerna på scen varje sommar. Denna gång var det Parksnäckan som var värd och septetten delade utrymmet med ett fyrtiotal åskådare som bänkade sig på den högra delen av scenen. Musikerna trängdes på andra halvan, vilket ledde till att sikten inte var den bästa för många av de övriga åskådarna.
Gruppens signum genom åren har varit jazzdoftande blues och en del överraskande låttolkningar. På torsdagskvällens program fanns plats för både Smile, en närmast bortglömd komposition signerad Charlie Chaplin, och tolkningar av mer förväntade namn som Fats Domino och Ray Charles. Trivselkänslan var allerstädes närvarande även om vissa låtar mest lunkade på lite lagom halvljummet.

Medlemmarna i Good Morning Blues har genom åren meriterat sig som musiker i andra sammanhang och har egentligen ingenting kvar att bevisa. Att de är skickliga på sina instrument och vet hur man spelar livfulla solon är bortom allt tvivel. Flera av låtarna smyckas även denna kväll med smakfulla insatser, samtidigt som det fanns en påtaglig känsla av anspråkslös hobbyorkester över konserten. Intrycket blir att de samlas i Good Morning Blues för att koppla av från sina "riktiga" karriärer för en kväll, att de så att säga sparar krafterna för stordåd till andra tillfällen.
Sånginsatserna var gruppens akilleshäl. Påfallande ofta saknades den rätta glöden och trots att fyra medlemmar turades om vid mikrofonerna lyfte det aldrig på den punkten. Inte ens Claes Janson glänste som han brukar denna afton.

Bäst var det när trumpetaren Bosse Broberg eller saxofonisten John Högman fick fritt spelrum. Varje gång de framförde ett solo blev det precis så smittande energiskt som man vet att den här gruppen är kapabel till. Det var också vid dessa tillfällen som såväl musiker som åhörare såg ut att njuta som mest av spelningen.
Good Morning Blues bjöd på harmlös underhållning men kan nå betydligt högre höjder än vad de visade i Parksnäckan.

För lite glöd

Good Morning Blues bjöd på harmlös underhållning, men den rätta glöden ville inte infinna sig när Stefan Warnqvist såg deras spelning i Parksnäckan.