Fortfarande en rockartist

När jag pratade med Ulf Lundell-kännaren Håkan Lagher några dagar innan konserten sade han att många har väntat på att "Uffe" äntligen ska sätta sig ned och köra helt akustiska konserter. På Konserthuset verkar de flesta snarare vänta på att rockikonen ska resa sig upp. Det är förståeligt. När bandet kommer in och Ulf Lundell reser sig och river av en sprudlande version av En bättre värld som följs av en ännu piggare Folket bygger landet är det som att hela hans kraft frigörs och konserten börjar koka på allvar.

Innan dess har han spätt på "bomben" från i torsdags genom att säga "det här är verkligen en avskedsturné" som mötts av högljudda protester från publiken. Att det är sista turnén ger förstås extra dignitet åt konserten, även om han också säger att han inte har bråttom att ta avsked, vilket borde betyda att det blir ett långt upplopp med många konserter runt om i landet.

Bråttom verkar han inte ha den första halvan av konserten heller, när han sluter cirkeln genom att göra som det en gång började, "ensam på en stol med akustisk gitarr". I låtarna tycks han smaka på varje litet ord en stund innan de lämnar munnen. Den aviga versionen av Den vassa eggen är briljant. I de långa mellansnacken behandlas allt från trånga byxor till teorier om varför kvinnor alltid väjer åt vänster och gamla minnen. De är roliga att lyssna på, men drar ned tempot väl mycket och i längden blir det lite segt.

Därför är det befriande när bandet kommer in och det hela förvandlas till en rockkonsert. Det märks också på publiken som innan inte riktigt vetat hur de ska bete sig i ett fint konserthus. En del har sporadiskt sjungit med, det har klappats lite här och lite där och vissa har gissat låttitlarna utifrån mellansnacken, som om det vore en gissningstävling. Nu synkroniseras publikresponsen mer och även om Ulf Lundell inte "är 28 längre" eller "ens 38" så är han fortfarande först och främst en rockartist.

Jag kan dock inte låta bli att känna den lite sorgsna känslan av nedtrappning. Musikmässigt är ensam-man-med-gitarr-halvan av konserten föredömlig. Och en akustisk turné borde han ha gjort redan för flera år sedan. Som avslutning vill jag dock hellre ha den rockiga Lundell. Som i Hon gör mig galen den här kvällen, fast utomhus i en ljummen sommarnatt i en lång rad av rockiga hits.

Läs mer: Andreas Jakobsson listar bästa Ulf Lundell-klippen på Youtube i bloggen Musiktorsken på untfredag.se.

Fortfarande en rockartist

RECENSION. Andreas Jakobsson kan inte låta bli att känna en sorglig känsla av nedtrappning när Ulf Lundell spelar på Konserthuset.