Mellan rapporterna om Valrörelsen handlade Gomorron Sverige i SVT på onsdagsmorgonen delvis om det förträffliga med tystnad. Ett av de givna exemplen var konstpausernas stora mästare Ernst-Hugo Järegård. Anders Widmark använder sig skickligt av teaterpauser i sina mellansnack. Det gör att de ofta ganska torra skämten fungerar bra.
I musiken är det sällan helt tyst, men ofta långa partier mellan melodisnuttarna. På senaste skivan Visor tolkar Anders Widmark Trio svenska visor som Vårsång, Glimmande nymf, Den blomstertid nu kommer och Till havs. För Uppsalasonen Widmark betyder tolka ungefär att stycka upp låtarna i väldigt små beståndsdelar och bygga upp dem nästan till oigenkännlighet. Små melodislingor tittar fram och försvinner snabbt igen och får därför en mer markant effekt än på ursprungsversionerna.
På pappret låter det ganska våldsamt. I verkligheten jobbar Widmark med ett stillsamt nedmonterande och ett nästan demonstrativt lugnt utförande. Det är lätt att känna att han dragit det lite för långt. Visst är det snyggt och väl genomfört, men också enerverande långsamt.
När han i andra set sätter tänderna i äldre och nyare material är det som att allt lossnar. 2005 tilldelades Anders Widmark Jan Johansson-stipendiet och just i vistolkningarna är det nästan för tydligt att han bygger vidare i jazzgigantens anda. Men egentligen gör han det ännu mer i de nya funkrökande kompositionerna, som han berättar tillhör det framtida projektet Anders Widmark Transformation, eftersom han slår sig fri från både traditionens och den nutida jazzens konventioner och skapar något helt eget.
Visst sitter jazztongångarna som en ryggrad i musiken men det är nytt, fräscht och rockar på ett sätt som få nutida svenska jazzmusiker kan och vågar. Anders Widmark sjunger ”I feel so much better now”, griper stafettpinnen och tar täten in i Jazzsveriges framtid.