På stenplattorna som saknar snö framför Konserthuset hinner jag innan konserten ska börja ställa mig själv frågan: Vilken är egentligen min favoritjullåt? Jag älskar verkligen julen och allt som har med högtiden att göra, men vilken bjällerklingande sång får mitt ljusslingeklädda hjärta att slå hårdast? Nåja, detta ska nog Julkonserten 2011 kunna svara på.
Elisabeth Andreasen, Lasse Kronér, Andreas Johnson och Marie Serneholt kan tyckas utgöra en något underlig kvartet baserat på genre och erfarenhet. Men när konstellationen, i klädbyte efter klädbyte, julsång efter julsång, tar i från tårna i stiligt arrangerad stämsång så känns gruppen given.
Kronérs röst är renare och vackrare än vad den får ofta får cred för och Shed a little light, som backas upp av den magiska The Kingdom Choir, framkallar kvällens första gåshud. Jag önskar dock att göteborgaren sjöng mer istället för att ständigt agera showens pajas.
Andreas Johnson briljerar med sin träffsäkerhet i Jul, jul, strålande jul, även om en elak röst i mitt huvud undrar varför han uttalar de svenska orden som en av Hollywoodfruarna... I den egna Glorious däremot är elaka rösten tyst, mycket tack vare orkesterns förmåga att spela så att det känns som att lokalen är Globen.
Marie Serneholt är blekast i gänget, trots sina klänningar som glittrar mer än en tärnas midja. I stämsång med kollegan Andreasen kommer hon till sin rätt, men annars känns det lite darrigt och underbara Julen är här blir rätt platt.
Julshowens regent är utan tvekan den fabulösa Elisabeth Andreassen. Jag vet inte om det är att hennes röst inte kommer till sin rätt i schlagern, men jag har aldrig förstått vilken tekniskt skicklig sångerska Andreasen är. När hon inleder O helga natt tycks publiken hålla andan och jag blir ltie förälskad. Om Andreasen är drottningen så är kören hennes hov. Överst på min önskelista i år står att få höra The Kingdom Choir sjunga Oh come all ye faithfull en gång till. Är det kanske favoritlåten?
Nej. För när julkonserten avslutas med extranumret Silent night/Stilla natt så översköljs jag äntligen av julkänsla i högkoncentrerad form och får ett rus som kommer räcka fram till julafton.