Videon är inte längre tillgänglig
Fibes, Oh Fibes! var igår äntligen tillbaka i Uppsala. Med sig i bagaget hade gruppen den nysläppta skivan Album, deras fjärde fullängdare sammanlagt. Även om grunden i bandets musikaliska stil är i stort sett oförändrad kan en hel del nya infallsvinklar hittas i ljudbilden. Fibes Oh Fibes! tidigare souliga, glada pop har nu fler inslag av bland annat ballader med lite mer melankolisk karaktär.
För en liten (och till hälften sittandes) publik inledde Fibes, Oh Fibes! kvällen med Cerahtonia, som med en hög basgång snabbt höjde värmen på Katalin. Med blinkande ljus i bakgrunden fortsatte sedan konserten med en väldigt aktiv Christian Olsson, som inte tycktes bry sig ett dugg om att lokalen endast var ungefär halvfull utan tog i från tårna i varenda låt.
En för kvällen fantastisk Christian Olsson gjorde det hela betydligt intressantare och mer storslaget på scen än på skiva. Han är en scenpersonlighet som lätt når fram till publiken, vilket blev tydligt ikväll. Då Olsson inte satt eller stod vid sitt piano rörde han sig runt scenen från sida till sida samtidigt som han integrerade med publiken till fullo. Det gick inte en enda låt utan att publiken på något sätt deltog
Vi som hade trott att vi, med tanke på de mer nedtonade melodierna på det nya albumet, hade en lite lugnare konsert att vänta för kvällen hade verkligen fel. De få ballader som spelas i kväll blandades nämligen snyggt med mycket äldre material av fartigare karaktär. Det blir dessutom en snygg blandning av nytt material som From me och Apex for the sun och äldre låtar som exempelvis Can´’t be so. Varenda melodi bars upp av en mäktig ljudbild.
De tre bandmedlemmarna levererade en snygg konsert och fick med en grym inlevelse och träffsäkerhet samtliga knän i publiken att gunga lite extra. Kvällens höjdpunkt blev Goodbye to love, som till min stora glädje framfördes i en extra soulig version och med en otrolig inlevelse. Kanske framförallt från Olsson som tycktes bli ett med varenda ton och stavelse.
Love Child satte punkt för en utmärkt och inlevelsefull konsert där publiken verkligen fick allt från ett Fibes, Oh Fibes! som utryckte en otrolig spelglädje. Bandet må ha svarat ”oklart” på varför de tycker så mycket om att spela i Uppsala, men vi tycker efter kvällens konsert inte att det är särskilt konstigt att vi tycker så mycket om att ha dem här.
Hatten av för Fibes, Oh Fibes!