Den nu 82-årige multiinstrumentalisten och kompositören Hermeto Pascoal lär ha golvat själva Miles Davis både med sin musik och med en rejäl knockout i Davis privata boxningsring. Det sistnämnda är inget man tänker på när man ser denne vitskäggige och långhårige ikon, snarare kunde han spela dvärg i ”Sagan om Ringen”.
Men musikaliskt! Han gör inte jättemycket själv men bidrar med sin närvaro och inspirerar sina väl valda medmusikanter.
Han hinner dock med att förutom sparsamt spel på klaviaturen blåsa i bockhorn och solo framföra något som låter som "Sabeldansen" på en typ cykelpump. Dessutom lyckas han få med sig publiken i allsång. En publik som denna minst sagt ljumma sommarkväll har en bred sammansättning, från under ett år till över åttio, ovanligt stor del kvinnor och från jordens alla hörn. Härligt!
Om han nu inte är någon större virtuos själv längre - och jag förstår att man vid fyllda 80 inte är lika vital som förr - så är det hans musik som klingar. Blandningen av brasilianska rytmer och klanger som sammansmälts till hans alldeles egna form av jazz är mäktig. Inte minst finns det mycket av humor och glädje i den. Det märks direkt när bandet startar med att i bästa karnevalsstil marschera in utmed publiken och fram till scenen.
Och så har han plockat ihop ett fantastisk band. Samtliga här skulle platsa i vilket av världens jazzband som helst. Saxofonisten Jota P stod för det mesta av solona och blåste för glatta livet. Slagverkaren Fábio Pascoal spelade på allt, till och med gummigrisar (sådana där som säljs som hundleksaker)!
Itibere Zwargs bas, André Marques piano och Ajurina Zwargs trummor gjorde resten. Det svängde något oerhört, spelat med den självklara till synes enkelhet som bara suveräna musiker kan.
Förbandet Rubem Farias kvintett bjöd på en mer traditionell fusionsjazz med latinamerikanska förtecken. Faria själv är en basvirtuos i typ Jaco Pastorius efterföljd och sångerskan Michelle Spinelle hade en sensuell röst (hon hoppade in en låt med Pascoal också). Gitarristen Carlos Tomati kunde sina saker liksom inhoppad svenska musikerna Filip Ekestubbe och Rasmus Svensson-Blixt.
Men det var förstås inget tvivel om vem som var kvällens stjärna. Så här var också Parksnäckan som bäst, fin stämning, skönt väder och tillika entusiastisk publik.