Hyllningsrik folkmusikgala

Att hylla andra musiker är en vanlig företeelse bland artister. Men folkmusikgalan 2008 i Uppsala har goda förutsättningar att gå till historien som tillställningen med mest hyllningar per minut någonsin.
- De är ju världsbäst, säger Lena Willemark när hon presenterar amerikanerna Mike Marshall och Darol Anger.
Mike Marshall svarar med att utnämna Väsen till "one of the world's best bands". Enligt pressutskicket inför galan anser många att Marshall är världens bästa mandolinspelare. Själv föredrar han Hamilton de Holanda från Brasilien som också medverkar och så vidare. Med ett någorlunda facit i hand konstaterar jag att de flesta utnämningar mycket väl kan stämma.

Väsen sätter ribban högt från start. Pedalpolska och Linnaeus långdans är både rappa och inlindade i en drömstämning på samma gång. Mike Marshall och Darol Anger kan också mycket väl vara världsbäst inom sitt område, som är bluegrass när den går som snabbast. Det är svårt att tänka sig skickligare musiker rent tekniskt. Däremot får musikens nerv stå tillbaka lite väl mycket för lite väl mycket för fingerflinkheten.
Samma sak gäller när Hamilton de Holanda löser av. Men hos honom har musiken ett tydligare djup, som tankarna lätt vindlar ned och bort i. Ensam får han mandolinen att låta som en hel orkester, även om det är en ganska odynamisk sådan.
Genom hela konserten är publiken, som så när fyller Stora salen, med på noterna. Varje musikalisk utsvävning applåderas rikligt.

Efter pausen är konstellationsbyterna så täta att Lena Willemark, som fungerar både som konferencier och artist, själv har svårt att hänga med. Liksom i galans första halva är det gott om höjdpunkter. Allt för ofta känns det dock som att alla världsmästerliga musiker tar ut varandra. Ibland också som att de spelar mer för varandra och sig själva än publiken. Avslutningen blir en talande sammanfattning av kvällen. Imponerande skickligt, men liksom i en plottrig bild är det svårt att fästa uppmärksamheten på de enskilda insatserna.

Hyllningsrik folkmusikgala

Imponerande skickligt men svårt att fästa uppmärksamheten på de enskilda insatserna, skriver Andreas Jakobsson om Folkmusikgalan.