– Vi lärde oss nyligen att man kan sjunga med i nästa låt. Den har visserligen ingen text, men det spelar inte så stor roll. Man kan sjunga vilka vokaler som helst, eller göra lite vad man vill egentligen. Det är så vi vill ha det i Räfven! Det säger Martin Nurmi som spelar saxofon i detta åttamannaband. Dock närvarar endast fem på scenen denna eftermiddag.
Räfven är inga främlingar i Hågaby, utan mera något av ett återkommande element i Kulturoasens repertoar. Bandet berättar att de tidigare spelade i Tyskland och att de där kördes bort av polisen som till sist hotade med att ta deras instrument.
Huruvida de tre sista bandmedlemmarna sitter i en arrest i Tyskland framgår inte. Men kulturoasen, menar de, är något av en motpol.
– Det är alltid väldigt trevligt att få spela här. Det känns som att här får alla vara med och inkluderas, säger Loke Nyberg som även brukar komma hit som ensam trubadur, när han inte spelar fiol i Räfven.
Deras nya album heter Bring back the dinos och ska tydligen ha uppstått efter att bandet grävde upp en dinosaur vid namn T-Fox, eller hur denna nya art nu stavas. Denna reptil har i alla fall inspirerat till en rad nya låtar av polkor, valsar och andra svängiga låtar som publiken får ett försmak av.
Men livet som musiker är tufft och bandet har tydligen blivit panka. Martin Nurmi blev snabbt så varm i kläderna av att dansa med sin saxofon att han snart bara står i ett trasigt linne.
– Se, vi har inte ens råd med hela kläder, så kom och köp lite skivor av oss, uppmanar Loke Nyberg.
Även om bandet förkunnat att man får göra lite som man vill så kan jag inte låta bli att känna mig lite besviken över att inte fler dansar efter att halva konserten har gått. En helt absurd förväntning som jag aldrig skulle ha över något annat band under en lunchspelning.
Men detta är Räfven och platsen är Kulturoasen. Kombinationen brukar vara som att förena eld och bensin. Och visst börjar allt fler skaka loss efter halvtid och snart står inte bara ett par tvååringar iklädda öronkåpor och hämningslöst dansar till en riktigt skön polka.
Mot slutet sparkas även en ringdans igång, vars svans växer sig allt längre medan gungar fram längs med lunchborden. Tre extranummer applåderas fram, den sista efter en önskning av arrangören. När tonerna till sist har klingat av så tackar bandmedlemmar och några av de mest dansanta i publiken varandra med high fives.