Inte fullt så progressivt

Nykomlingarna och de återförenade. Så kan man sammanfatta den tredje upplagan av Uppsala Progressive Rock Festival som ägde rum i Parksnäckan på lördagen.

Metalinfluerade Albatross Rex, med ett år på nacken, och proggfolkiga Mad Artwork, vinnare i årets riksfinal av tävlingen Musik Direkt, inledde kvällen och visade med sin vilja att förnya genren att de var progressiva i ordets rätta bemärkelse. Men denna kväll hamnade de i skuggan av Manticore och Rävjunk.

Manticores album Time to fly hittade uppenbarligen många trogna lyssnare när den gavs ut för femton år sedan. Trots att ingen skiva kommit sedan dess tätnade publikleden avsevärt när det blev dags för deras spelning. I Manticores musik finns tydliga spår av både Beatlespsykedelia och den brittiska symfonirocken från tidigt 70-tal. Det är tungt och melodiöst med komplexa arrangemang, drömska taktbyten och långa instrumentalpassager. Flight 19 gav en antydan om hur den aldrig avslutade uppföljaren till debutalbumet kunde ha blivit.

Gruppen har ett unikt sound och imponerade stort. När de mot slutet av spelningen blandade in covers från sina förebilder blev det dock tydligt att de bör hålla sig till sitt eget material och återuppta arbetet med nästa skiva.

Hemmasönerna Rävjunk uppnådde kultstatus i slutet av 70-talet, inte minst med låten Bohman Bohman som bannlystes av svensk radio. Efter många års tystnad återförenades de förra året för ett antal spelningar, i samband med att deras album Uppsala stadshotell brinner återutgavs på CD.

Som livegrupp har de en rå energi som inte låter så daterad som deras gamla inspelningar bitvis gör. Christer Lindahl, alias The Road Grader, är en briljant sologitarrist och sångaren Sören G. Andersson, alias Gilberth, ger en punkig lo-fi-känsla med sin karaktäristiskt raspiga röst. Kombinationen av svensk 70-talspunk och symfonirockens spelskicklighet blir något alldeles unikt i Rävjunks tappning.

I bemärkelsen framåtskridande blev det kanske inte alltid så progressivt denna kväll - både Rävjunk och Manticore lever till stor del på gamla meriter - men i alla andra avseenden försvarar Uppsala Progressive Rock Festival färgerna väl.

Inte fullt så progressivt

Uppsala Progressive Rock Festival levde inte helt upp till sitt namn men försvarade i alla andra avseenden sina färger, skriver Stefan Warnqvist.