I några av Uppsalas mest historiska byggnader presenterar Musik i Uppland Uppsala Kammarmusikdagar för tredje året i rad. Under lördagkvällens konsert i Helga Trefaldighets kyrka gästades även Uppsala kammarsolister av barytonsångaren Karl-Magnus Fredriksson. Med ett unikt och varierat program präglas dagarna av influenser av kontrapunktens mästare J.S. Bach. Lördagkvällen är inget undantag och bjuder på flera stora och väl omtalade namn inom musikhistorien.
Största delen av verken för kvällens konsert inspirerades av välkända dikter. Konserten inleddes harmoniskt med ett av de två instrumentella styckena i programmet, stråkkvintett i d-moll av Alexander von Zemlinsky. Vars rika, svepande och skojfriska toner gjorde stycket lättlyssnat och satte en god somrig för resten av konserten.
Kvällens enda svenska inslag var ett verk av Ture Rangström, Kung Eriks visor, vars text är baserad på vår forne nationalskald Gustav Frödings dikter. Här träder Karl-Magnus Fredriksson in med sitt enorma musikaliska omfång och lyfter upp verket till tidigare outforskade regioner efter en något nedtonad start.
Samuel Barbers Dover Beach för stråkkvartett och baryton inspirerades av den brittiska poeten Matthew Arnolds dikt med samma namn. De naturalistiska och detaljerade beskrivningarna av Dover Beach drivs framåt med lugna och vackra nyanser och kammarsolisternas tolkning utgjorde inget undantag till detta.
Programmet avslutas med Franz Schuberts romantiska stämmor. Där bland lieden Ganymed vars text är skriven av Johann Wolfgang von Goethe och förtäljer historien om den mystiske unge Ganymed som blir förförd av vårens skönhet. Styckets romantiska tendenser är en väldigt passande avslutning där kvintetten får utnyttja hela sin arsenal för att få åhörarna att komma till ro efter ett program med flera överraskande moment.
Aftonens största överraskning var Karl-Magnus Fredrikssons inslag som tonsättare. Två stycken ackompanjemang för stråkkvartett, Tempo di marcia och Fantasia nr 2, utgjorde en nutida tolkning av romantiska tendenser. Dessa lämnade ytterst lite mer att önska och försatte sina åhörare i ett närmast dagdrömmande tillstånd.
Uppsala kammarsolister var i sitt esse och levererade med stor inlevelse och de ljuva tonerna av Karl-Magnus Fredrikssons stämma kunde inte undgå att beröra. Det var med ett inre lugn och stor glädje publiken tackade de medverkande för en angenäm afton. Ett stort nöje att besöka.