Känslighet och strålande samspel

Kombinationen av unika verk och det utomordentliga framförandet gjorde Gunnar Tibell helt nöjd med ondagens konsert.

Konsert2010-12-03 10:19
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Uppsala Kammarsolisters höstserie var turen kommen till en pianogäst, Simon Crawford-Phillips. Man startade med Robert Schumanns pianokvartett i Ess-dur, op 47, ett skönt romantiskt mästerverk med både virtuosa passager i snabba tempi och meditativa, långsammare avsnitt. Klara Hellgren, Susanne Magnusson och Erik Wahlgren svarade för violin-, viola- och cellostämmorna. De fyra satserna framfördes med den största känslighet för karaktären i de olika avsnitten och ett samspel som måste vara svårt att överträffa.

Helt annorlunda i sin stil, modernistiskt på gränsen till att vara unikt framstod Anton Weberns Fem satser för stråkkvartett op 5. Nils-Erik Sparf kompletterade stråkkvartetten. Varannan sats mycket snabb och varannan mycket långsam ger kompositören musikerna som instruktion - resten får partituret ge besked om. Uppsala Kammarsolister visade återigen vilket omfång deras kompetens har - man behärskar alla yttringar av musikalisk kreativitet.

Avslutningsvis framfördes Pianokvintett i f-moll op 34 av Johannes Brahms. En mäktig klang presenteras redan från början, värdig de fullmatade känslorna och det passionerade uttrycket. Pianot har stor betydelse i verket – ofta känner man hur kompositören velat binda ihop stråkbruset med klanger från pianot. Musikerna överförde mycket inkännande de olika stämningslägen som kompositionen förmedlar. Det vänliga andantet i andra satsen kontrasterades mot tredje satsens starka utveckling till durklanger och finalens lugna melodik, ända fram till det häftiga slutet.
Sammanfattningsvis fick publiken uppleva en alltigenom mästerlig konsert av Uppsala Kammarsolister med pianogäst.

Musik
Uppsala Kammarsolister, Simon Crawford-Phillips, piano
Verk av Schumann, Webern
och Brahms
Konserthuset, Uppsala, onsdag 1 december