Kjellvander imponerade i Uppsala

Kristoffer Åström har en bra bortförklaring till sin misslyckade konsert. Han är sjuk med feber. Annars hade taffligheten lätt kunnat tas för ett medvetet karriärval i indievärlden, där mer fel ofta är lika med mer rätt, och att bryta en låt vid en felsjungning och säga "fan, det där förstörde ju hela låten" ger pluspoäng. I vissa samanhang kan det också vara motiverat, men med Kristoffer Åströms ganska slätstrukna musik som kuliss känns det helt malplacerat. Och sjukdomen till trots gör han en onödigt stor grej av det. Ett plus dock för en fin version av The Wild.

Nästa artist, Christian Kjellvander, passar inte riktigt in i indie-sammanhang. Åtminstone inte i de där man medvetet låter misstag från inspelningarna ligga kvar på slutprodukten och dricker vin på scenen med ryggen mot publiken (läs Bright Eyes). Perfektion och tålamod är snarare ledord i hans artisteri.

I våras släpade jag med ett gäng fransmän till indie-klubben La Fleche d'Or i Paris för att titta på en konsert med Christian Kjellvander och blev besviken. Den cirka halvtimmes långa konserten (tre band skulle hinnas med innan elektron drog igång vid midnatt) var plågsamt långsam och de små nyanserna fungerade inte alls. Jag kunde dock inte låta bli att imponeras av Christian Kjellvanders kompromisslöshet, även om den knappast genererade i några nya fans.
På Katalin behöver jag inte leta fram några reservegenskaper för att imponeras. Musiken växlar snyggt mellan lättlyssnat bullrigt och kontemplativt långsamt. Både lättlyssnade låtar som Poppies and Peonies och långsammare som Somewhere Else kommer till sin fulla rätt.

Som scenartist är Christian Kjellvander mestadels lika sparsmakat utlevande som han brukar. Det mest uppseendeväckande är när han ställer sig på en stol på scenen och gungar försiktigt fram och tillbaka. Om man inte räknar in mellansnacket om när han köpte dåligt hasch i Portugal, som börjar med "Jag är totalt emot knark, men en lite holk då och då ...", förstås.

På vägen hem funderar jag på vad han sysslade med den där vårkvällen i Paris. Hade han köpt något dåligt då också, eller något bra? Hur som helst är jag Christian Kjellvander-frälst igen och det känns helt rätt.

Kjellvander imponerade i Uppsala

Andreas Jakobsson behövde inte plocka fram några reservegenskaper för att imponeras av Christian Kjellvanders konsert på Katalin.