Klichéerna fungerar live

Efter Melodifestivalen 2008 skrev Nils Hansson en krönika i Dagens Nyheter som jämförde Christer Sjögrens bidrag I love Europe med en gammal sketch med Monty Pyton. I sketchen framför engelsmännen en hyllningslåt till Finland. Ju längre den kommer ju mer framgår det att den bara består av tomma fraser och att textförfattaren inte vet någonting om Finland. Den som skrev Sjögrens text borde ha vetat något om Europa, men gjorde inte sken av göra det.
Lite samma känsla kan man få när man lyssnar på Hardcore Superstars skivor. Texterna är så spränfulla av sleazeklichéer att det går att föreställa sig hur Guns n Roses-citat lagts i en Slashhatt, dragits slumpvis och pusslats ihop till nya låtar.
Ett paradexempel är låten Guestlist från nya albumet som handlar om att någon som bandet inte ens känner försöker komma in backstage. Punkt. Historien börjar och slutar där. Det är tveksamt om det ens borde få klassas som en sångtext.  Vänder man på det så är det imponerande hur Hardcore Superstar lyckat göra något så svängigt med så små medel.
Live förändras också det mesta. Där finns det inte tids för analys eller eftertänksamhet. En kväll med Hardcore Superstar betyder en kväll med fest, öl i plastglas, killar som moonar och tjejer i tuperat hår som visar brösten. Och Hardcore Superstar kan festa.
Låtar som Sadistic girls, Split your lip och Last call for alkohol från nya sleazigare albumet fungerar dessutom perfekt live medan det thrashigare materialet från tidigare skivor mest blir tungt. Deras bästa tid kan faktiskt vara just nu. Musiken får vara hur tunn och oegensinnig som helst. Den fungerar både på förfesten, festen och efterfesten.
Andreas Jakobsson
 
Ämne
Lite kort information.