Kompromisslöshet förenade Demian och Kjellvander
Att slå ihop Lars Demian och Christian Kjellvander till ett gemensamt konsertkoncept var enligt Andreas Jakobsson ett genidrag.
Foto: Oscar Segerström
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Först ut var Lars Demian vars konsertset blev både roligare och pricksäkrare än man är van att se honom. Texterna, som i Demians fall är huvudsaken, skar som rakblad genom Katalins öldimma. Och häcklandet av den politiska högern blev ibland så närgånget att man skruvade på sig. Tydligheten verkar också ha fått honom själv att upptäcka en del av texternas nödrim under turnéns tidigare konserter. Åtminstone parerade han många av dem riktigt snyggt med utdragna betoningar.
Allra bäst blev det när han bytte gitarren mot flygeln. Med den till hjälp lyckades han till och med få Roxettes gamla hit Listen to your heart att låta själfull.
Det genialiska att ställa de två mot varandra blev nästan övertydligt när Christian Kjellvander tog vid och genom att dra ned tempot till en nästan absurt låg nivå sopade bort, "den halländska hoppfullheten", som han själv beskrev saken. Publikreaktionerna i den välfyllda konsertsalen gick också snabbt från uppsluppna tillrop till andaktsfull tystnad innan publiken vande sig och började kommentera vad som hände på scenen igen.
Christian Kjellvander är heller inte så instängd i sig själv som man kan tro när man bara ser och hör honom spela. Det visade om inte annat mellansnacken. Som det om när han spelade 80-talshits för filippinska sjömän. I Kjellvanders fall vann det akustiska konceptet segrar genom att hans varierade gitarrspel, som på en sekund förvandlade stämningen från melankoliskt lugnt till melankoliskt vilt, kom fram.
I extranumret turades de två artisterna om att kompa varandra och sjunga. Det blev kvällens höjdpunkt och åtminstone jag önskade efteråt att de hade gjort mer tillsammans.
MUSIK
Lars Demian och Christian Kjellvander
Katalin, Uppsala, tisdag
Lars Demian och Christian Kjellvander
Katalin, Uppsala, tisdag