Från Edward Persson till R Kelly, bredden var stor när gänget bakom ”Play it again Sam 1 & 2” hade premiär på sin nya show, med det blygsamt självförminskade namnet ”Not again Sam”.
Men känner jag gänget rätt så är det definitivt inte det sista vi hör av dem. Konceptet känns igen från förr: trivsamt småprat, covers på låtar från film och tv, underfundiga små kortfilmer och mycket humor. Allt framfört med samma glimt i ögat.
Liverpool hade John & Paul som senare bildade The Beatles. Uppsala har John & Paul, alias Fiske & Kessel, som satt upp ett otal föreställningar sedan de blev naturaliserade i staden för många år sedan. Den vinnande idén med att spela gamla covers, skämta och visa egenhändiga kortfilmer startade med ”Yeah yeah yeah” för många år sedan och den håller fint fortfarande. Paret kan konsten att skapa trivsamma shower där de blandar högt och lågt, superproffsigt med det charmigt amatöristiska.
Ny för denna gång är sångerskan Ako, Anna-Karin Nytell Oldeberg. Hon tillhör ju våra lokala storheter och brukar ha ett finger (en röst) med i det mesta. Det här upplägget passar henne också mycket bra där hon får använda hela registret, från låtar som ”Anything goes” och ”Sakta vi gå genom stan” till ”Street life”. Hon balanserar också upp ”pojkarna” i bandet där Uppsalas Ringo Starr, Björn Sjödin, visar var pinnarna ska slå, skönsjungande basisten Grosse Grotherus och klaviaturmästaren Hans Loelv förgyller svänget och gemytet på scenen.
Tyngdpunkten ligger på låtarna där en kavalkad av hits från många decennier passerade. Upplägget hade kunnat fungera bra som frågesport, ”vi spelar låten och ni gissar film eller tv-programmet”. Flera höjdpunkter roade, ”Dallas” signatur på nyckelharpa var en av dem, likaså signaturen till ”Vänner”, en låt som klassats som en av musikhistoriens 15 sämsta. Lite otippat var det också att se och höra Paul Kessel som Edward Persson.
Den filmade parodin på ”Så mycket bättre”, likaså blygsamt kallad ”Så mycket sämre” tillhörde också showens absoluta höjder. Här hade man skickligt fångat hela den förutsägbara dramaturgin i tv-programmet och gjorde lysande satir av den. Jag ser gärna mer av den sorten på tv. Likaså John Fiskes Roy Andersson-tolkning av HM Ceges invigningstal vid riksdagens öppnande. Han har en rejäl ådra för detta, Fiske.
Det finns mycket mer att ta av och med den spelglädje som fortfarande verkar finnas hos de inblandade så är det bara att hålla hoppet uppe om liknande i framtiden..
bjorn.stenberg@unt.se