Kontrastrik och njutbar konsert

Da-dii-da, da-dii-da, da-di-da-di-daa-da. . .“Fantastiskt att göra en så fräsch version av en så sliten konsert”. En röst ur publiken som det bara är att hålla med, skriver Björn G Stenberg.

Viviane Hagner

Viviane Hagner

Foto: Marco Borggreve

Konsert2012-01-27 12:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots en tveksam start på några takter där solisten Viviane Hagner fick ett par sura toner på mästarinstrumentet Sasserno Stradivarius från 1717 blev det en suverän tolkning av Felix Mendelssohns Konsert för violin och orkester i e moll. Hagner spelade med den där självklara lättheten som nästan kan få en att tro att det är enkelt att spela violin. Hon gjorde full rättvisa åt den smärtsamma skönheten i konserten, ett av de mest inspelade styckena av klassisk musik.

Så Viviane Hagner har många att mätas emot. Men den jämförelsen klarade hon bra. Det var en ren njutning att höra henne spela, inte minst med den ton som hennes fantastiska instrument har. De snabba löpningarna gick som en dans, i ett slags sällsam förening av skönhet och idrott, likaväl som tyngden i de innerliga melodislingorna. Den stående ovationen kändes helt rättvis. Det känns lite ironiskt att det vackra stycket fullbordades bara tre år innan tonsättaren gick bort, bara 38 år.

Konserten inleddes med ett stycke skrivet av en nutida tonsättare, ungefär i samma ålder som Mendelssohn var när han skrev sitt verk. Men där den äldre satsade på harmonik, klang och rytm fokuserar estniska Helen Tulve på klang, suggestion och utveckling. Hennes verk Anastatica är ett beställningsverk av Uppsala Kammarorkester och uruppfördes på torsdagskvällen. Verknamnet syftar på en växt, också kallad Jerikos ros, omgärdad av myter, och stycket är inspirerat av två sufiska poeter, Rumi och Hafiz, vars textrader reciteras av orkestern med ett slags känsla av snälla zombier som resultat. Annars bjöd stycket på dissonanta, pregnanta och förlösande klanger som kontrasterade fint mot kvällens klassiker. Med tonsättaren själv i salongen blev det en extra stämning. Gärna mer av henne.

I avlutande delen med Ludwig van Beethovens sjunde symfoni fick både skicklige dirigenten Olari Elts och Uppsala Kammarorkester visa sin briljans. Trots att man inte har full besättning som symfoniorkester tänkte man aldrig på att det var en budgetversion. Tolkningen gladde såväl publik som säkert kompositören själv. Kraftfullt!

Uppsala Kammartorkester

Dirigent Olari Elts, solist Viviane Hagner. Torsdag, Konserthuset.