Kontrastrikt på årets första Brus

Årtiondets första Brus blev också det sista i sin nuvarande form. Från och med nästa tillfälle, den 31 mars, kommer konceptet att utvidgas genom att en konstnär ska formge kvällen berättade musikproducenten Patric Kiraly innan kvällens första akt drog i gång.

Manifestos spelning gick baklänges. Började med svartvita journalfilmer om förödelse. Ödsliga utbombade stadslandskap matchade den behagligt obehagliga ambientmusiken som kröp fram och liksom de enstaka överlevarna undersökte rasresterna. Sedan kom bomberna. Explosionerna, tryckvågorna och svampmolnen som reste sig i slowmotion till musik som bullrade och smällde på gränsen till vad man orkade med. Sedan lugnet före. Flygplansmotorsurret mot en osynlig himmel där man bara har en aning om vad som ska komma. Genom att vända på kronologin lyckas Manifesto på ett enkelt sätt göra något nytt av vår tids kanske mest slitna symboler för mänsklig galenskap.
Johan Östman, med aliaset Blek blandar studsig techno med industrisynt. Förutom att spela på Brus verkar han också som dj och producent. Och musiken skulle lika gärna kunna spelas på en skruvad klubbkväll med dansmöjligheter. Nu blir det nästan för frustrerande att sitta still.
Hästoperan tog den visuella konsten till Brus redan den här gången genom sin egen videoprojektion. En människa med en dräkt med släp går om och om genom en rutig korridor. En blomma vecklas in och vecklas ut. Något äggformat skakar till musiken. En svamp av rök möter en färgsprakande artificiell sjöstjärna.
Även i musiken kontrasterade inslagen. Primitivt rådunk med sofistikerade elekronikaslingor. Ambient med insmickrande dansmusik. Ännu tydligare när Erik MacQueen på slutet anslöt live med gitarr och sång. Raderna känns som det sista som ska sjungas någonsin, fast det egentligen borde vara början på något som kan bli stort.

Kontrastrikt på årets första Brus

Andreas Jakobsson såg och hörde Hästoperan börja på något stort på årtiondets första Brus.