Kraftfulla bluesdängor
Katalinstammisen Eric Bibb visade på en enorm bredd när han bjöd in Uppsalapubliken till en blueskväll utöver det vanliga, tycker Fredrik Bergström.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om man som Eric Bibb är uppvuxen med Pete Seeger som nära vän till familjen vet man definitivt varför tonerna i blues ska spelas.
Eric Bibb är en stamgäst på Katalins scen. Och en populär sådan. Redan en timme innan spelningen ska börja är det kö utanför konsertlokalen och jag överhör någon vara orolig för att de inte ska få plats. Väl inne hör jag någon säga "Är du beredd på Blues?" och gosse vilken blues det bjuds på. Vi pratar om emellanåt så smutsig gospelbesläktad blues att man ibland måste borsta dammet av axeln. Men Eric Bibb har även en enorm bredd i sin musik. I två timmar blir publiken kastad mellan hopp och förtvivlan då han ena sekunden bjuder på kraftfulla bluesdängor och i nästa sekund spelar låtar med så vackra harmonier att Katalins publik är knäpp tyst när han för en sekund låter bli att spela ett ackord eller sjunga. Det är en häftig upplevelse.
Hela konserten inleds med en Eric Bibb med en gitarr, en mikrofon och ett enormt charmigt leende. Några låtar senare dyker tremannabandet upp och bjuder på en två timmar lång tågresa in i en duktig musikers låtskatt.
Det enda jag egentligen jag egentligen kan hålla emot en blueskväll på Katalin är aningens för långa solon, som givetvis måste få vara där på grund av obligatorium, men som skulle kunna ha hållits tillbaka emellanåt.
"If you feel it, deal it." påpekar han mot slutet. Detta skulle egentligen kunna sammanfatta kvällen rätt bra. Eric Bibb delar ut det för att han känner det själv. Och tro mig. Det syns.
Konsert
Eric Bibb
Katalin
Eric Bibb
Katalin