Kammarmusikföreningens tredje konsert för terminen gästades av Trio Netzel, en nygrundad ensemble som tagit sitt namn efter den finlandsfödda tonsättaren Laura Netzel, samtida med Elfrida Andrée - båda var representerade i det intressanta programmet som inleddes med Mozarts C-durtrio, KV 548 från 1788. I trion spelade Inga Zeppezauer violin, Marit Sjödin cello och Annika Bjelk Wahlberg piano.
Mozarts tresatsiga trio dominerades kraftigt av kvällens pianist, inte minst på grund av det tekniskt mycket avancerade partituret som tolkades med stor briljans. Stråkstämmorna kom i skymundan; ibland lät det nästan lite ängsligt. Ett prov på Laura Netzels tonsättarkonst kom i första satsen ur hennes Violoncellsonat op 66 från 1899: harmoniskt intressant och stora likheter med Brahms romantiska tonspråk.
Även Andante tranquillo ur Netzels Trio op 78 framfördes, nu med stor auktoritet och fin balans mellan piano och stråkar.
Lili Boulanger hade en berömd syster Nadia som undervisade många av samtidens blivande kompositörer under ett långt liv.
Lili överlevde inte ens sin 25-årsdag men hade tidigt blivit känd som första kvinnliga mottagare av Grand prix de Rome.
Två mycket välspelade exempel på hennes tonkonst, Nocturne för violin och piano och D’un matin de printemps för trio gav ett tydligt intryck av en rörelse mot det modernistiska i musiken.
Konsertens andra avdelning inleddes med Ann Hellings Sea movements, från 2009, ett försök att i tre avsnitt åskådliggöra flod och ebb via tonrörelser uppåt och neråt i en minimalistisk musikalisk dräkt. En fjärde del är på väg, beställd av trion.
Det avslutande programinslaget blev Elfrida Andrées Pianotrio nr 2 i g-moll från början av 1880-talet.
Andrée och Netzel kände varandra och kämpade båda för kvinnans rättigheter; i Andrées fall bland annat för rätten att inneha organisttjänst inom Svenska kyrkan.
Hennes kamp ledde så småningom till posten som domkyrkoorganist i Göteborg. Ett kraftfullt och spänstigt samspel präglade framförandet av detta sällan hörda verk.
Netzels stillsamma serenad för pianotrio blev belöningen för publikens tacksamma applåder.