Det finns mÄnga sidor av Ozzy Osbournes karriÀr. Under sina 40 Är i rampljuset har han hunnit vara metalpionjÀr i ett av hÄrdrockens viktigaste band, hyllad soloartist, ett vrak av alkohol- och drogmissbruk och en utskrattad dokusÄpastjÀrna som krÀnger tv-spel. Att titeln The Prince of darkness överlevt irriterande multifjÀrrkontrollstrul och gulliga hundar som bajsar pÄ möblerna i Hollywoodvillan visar hur starkt rotad den var frÄn början. Att han gÄtt frÄn att drÀpa fladdermöss pÄ scenen till att spruta skum pÄ publiken i bÀsta sommarlandstil Àr liksom bara en parentes. Det Àr inga problem att vara mörkerprins och lekglad mysgubbe pÄ samma gÄng.
För att förstÄ hans status behöver man egentligen bara ta en snabbgenomgÄng av det han Ästadkom med Black Sabbath under 70-talet och som soloartist under 80-talet för att förstÄ. Det Àr omöjligt att inte hÀpnas över alla odödliga klassiker.
En av förklaringarna till att han hÄllit sig kvar pÄ toppen Àven under 1990- och 2000-talen Àr att han hela tiden tycks omge sig med de bÀsta pÄ alla positioner. Den bÀsta managern i frun Sharon Osbourne. De bÀsta producenterna. De bÀsta musikerna. Nya skivan Scream Àr i grunden en ganska syrefattig historia men gÄr ÀndÄ att lyssna pÄ för att soundet Àr mÀktigt. UngefÀr samma sak utspelar sig pÄ Globens scen. Bandet lyckas snyggt skyla över att Ozzys sÄnginsatser mest Àr okej för Äldern och att hans stapplande pÄ scenen pÄminner mer om Älderdomshem Àn zombies genom att klÀ klassikerna i en modern heavy metal-drÀkt utan att tappa ursprungskÀnslan. För det spelas mest klassiker. Black Sabbath och gamla Ozzyfavoriter. Helt rÀtt sÄ klart. Det Àr ingen 25-Äring pÄ toppen av sin karriÀr som stÄr pÄ scenen utan en 62-Äring med nio liv som bara genom att orka i tvÄ timmar imponerar.
Tyngden har biverkningen att nyanser tappas bort. DĂ€rför Ă€r det frĂ€mst lĂ„tar med extra stark karaktĂ€r som gör sig den hĂ€r kvĂ€llen. Shot in the dark, Iron Man, No more tears, I donât want to change the world och Paranoid. För 17 Ă„r sedan gjorde Ozzy Osbourne sin avskedsturnĂ© No more tours som tvĂ„ Ă„r senare följdes upp av The retirement sucks tour. Pensioneringen lĂ€r dröja minst nĂ„gra Ă„r till.