På onsdagen var det storfrämmande på besök i Uppsala när den flerfaldigt prisbelönade saxofonisten Dave Liebman gästspelade med nittonmannaorkestern Mats Holmquist Stora Stygga på Katalin.
Temat för kvällen var kompositioner av Wayne Shorter i arrangemang av kapellmästare Mats Holmquist. Att Shorters låtskatt är närmast outsinlig är ingen hemlighet. För att göra någon form av rimlig begränsning inkluderades inte material från Weather Report-tiden, ”för då skulle vi behöva spela i minst tre kvällar” som Liebman uttryckte det.
Som inledning på konserten spelade dock Mats Holmquist Stora Stygga på egen hand en komposition av minimalistpionjären Steve Reich. Orkestern spelade med tillbörlig respekt och värme, men hade samtidigt modet att sätta egen färg på mästarens verk. Redan här visade de sin styrka, förmågan att följa kompositionerna och låta soloinsatser bli en organisk del av helheten snarare än självändamål. Så blev tack och lov även fallet under resten av kvällen.
Liebman anslöt sig lagom till kvällens första Wayne Shorter-komposition. Med själfull inlevelse bjöd han under konsertens gång på livfulla och personligt färgade soloinsatser som hela tiden var smakfullt nyskapande. I hans spel fanns både respekten mot originalkompositionerna och plats för det oförutsägbara, någon oväntad vändning som gav låtarna ytterligare dimensioner. Samtidigt var det ensemblespelet tillsammans med orkestern som visade att Liebmans styrka är att han också kan ta ett steg tillbaka och ge utrymme åt sina medmusiker.
På jazzkonserter kan ibland själva kompositionerna hamna i skymundan när musikernas soloinsatser följer på varandra, men denna kväll fanns nästan inga onödiga solon. Här passade de in i låtarna som självklara delar och alldeles särskilt glänste trumpetaren Karl Olandersson, trombonisten Magnus Wiklund och pianisten Daniel Tilling.
Kombinationen av Wayne Shorters musik, Dave Liebman och Stora Stygga tillsammans samt Mats Holmquist genomtänkta arrangemang gav en briljant kväll på Katalin.